Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halvt upphävande av den nuvarande hushållningen; men då
kommer det att visa sig, antingen att hans krafter slösas på det
omöjliga eller att han skadar eller hindrar sitt verkliga syfte.
Upphävandet av utsugningen utan att ekonomien organiseras
har länge varit målet for många revolutionärt kännande men
småborgerligt tänkande arbetare, som bekände sig till anarkismen.
Fabriken åt arbetarna, åt de autonoma arbetargrupperna eller
kooperativa sammanslutningarna — det var deras lösen. De hade ingen
aning om produktionens allsidiga sammanhang och inre
samhälleliga enhet; detta upphävande av kapitalutsugningen skulle ha låtit
splittringen bestå och återfört produktionen till det småborgerliga
systemet. Vad de önskade stod i motsättning till produktionens
faktiska utveckling till en enhetlig jättevärldsorganism: deras ideal
var småborgerligt-reaktionärt och därför omöjligt.
Produktionens organisation utan utsugningens upphävande
återigen finnes redan förverkligat i många driftgrenar, såsom i
postl järnvägar o. s. v. Man kallar det statssocialism, vilket är lik;
ty digt i detta fall med statskapitalism: socialism med hänsyn till
den enhetliga ledningen för det hela, kapitalism med hänsyn till
utsugningens fortsatta bestånd. Också trusterna, syndikaten och
bankerna har redan förverkligat ett stycke organisation, men under
bibehållande, ja skärpning av utsugningen. Vid denna statsdrift
knöt mestadels tanken på det socialistiska målet an. En central
makt, som kunde genomföra en enhetlig ledning, kände man blott
i statsmakten. Alltså privatdriften organiserad ocb centraliserad
. till statsdrift. Men då måste naturligtvis också staten bli en
annan, icke längre representerande kapitalisternas intressen emot
arbetarna utan en arbetarnas stat, en folkstat. Alltså, arbetarna bör
erövra den politiska makten, herraväldet i staten, och ställa statens
maktmedel i sina syftens tjänst, i ocb för driftens centraliserande
till statlig produktion.
Denna tanke att erövra statsmakten för att ställa den i tjänst
hos produktionens socialisering går som eh röd tråd genom hela
socialdemokratins historia. Den finns hos Douis Blanc 1848 i hans
propaganda för statsverkstäder; den finns hos Lassalle, då han
förkunnar idén om folkstaten som skall erövras genom den
allmänna och lika rösträtten; den finns slutligen hos Kautsky, då han
i diskussionen i Neue Zeit 1912 förklarade, att vi behövde
rege–ringsapparaten med alla dess ministerier och ämbetsmän för att
kunna genomföra socialismen ocb därför ej kunde förinta denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
