Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se? Mer än en eller två ganger om året kan de ej komma därtill ens på.
de ’billigare platserna på igrund av dessas ringa antal och den stora
efterfrågan på dem.
Tillfälliga specialföreställningar för arbetare, som man börjat med
.sedan agitationen för denna tanke år 1890 och som år 1908 förekom i 36
tyska stader, är som en droppe i havet, även om de — som i Tyskland —
faktiskt tillämpar rena minimipris. Det hade vida större betydelse än
ett erkännande av principen blott, att hov- och stadsteatrar inte längre
kunde förbise det orätta i att man gav allmänhetens pängar som
understöd, och detta i hög grad, åt sådana teatrar och därigenom lät de
ekonomiskt svagare betala för de ekonomiskt starkare. Novemberstormarna
har sopat bort två dussin tyska dynastier; deras hovteatrar övergår nu i
den kommunala förvaltningens händer; i dessa förvaltningar rycker nu
med en ny mestadels socialdemokratisk majoritet en ny anda in. Nu
gäller det att öppna teatrarna för folket. Visserligen står har hindrande den
fruktansvärda ekonomiska nöden, följden av det förlorade kriget.
Socialismen skulle ha ärvt överflödet av en framgångsrik storkapitalistisk
aera. I stället måste den nu överta en ruinerad affärs konkursmassa, och
häfta i skuld därför till segerbemsade fordringsägare. Varken i Weimar,.
Berlin eller "Wien har för övigt socialdemokraterna majoriteten.
Överdrivna förväntningar för de kommande åren vore meningslösa och
farliga. Naturligtvis kommer de nyvalda folkrepresentanterna att
överallt resa kulturella krav för de egendomslösas räkning och söka
genomföra dem. Ifråga om teatern går det inta. att förvilla med, att det redan
I finns hilliga förlustelseställen. Den av spekulation och vinningslystnad
fördärvade biografen är ingen bildningsanstalt. Den kunde bli det genom
ett redan nu möjligt hänsynslöst förstatligande (dock än mer
filmindustrien än de enskilda biograferna), men den förmår dock aldrig bli en
fullgod ersättning för det talade eller sjungna ordet på teatern. Teatrar,
som kallar sig folk- eller arbetarscener, har visserligen ibland billiga
priser men oftast också en alltför billig repertoar.
Till Reiehs optimistiska syn på problemet kan emellertid fogas en
stilla undran om verkligen hans partivänner är så intresserade av denna
kulturkamp. T. v. tycks de mer intressera sig för att döda sina
kämpande klassbröder. Hans resonemang rör sig också inom det borgerliga
.samhällets ram. Men i Ryssland och Ungarn har kommunisterna handlat
även i detta hänseende och gjort teatern till hela folkets egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
