Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna- allmännings nyttjande”. Det är av allt uppenbart, att
statsmakterna endast upplåtit skogarna till nyttjande, icke med
äganderätt. Tanken på ständig besittningsrätt var helt visst för dem
— och för bruksägarna själva! — fullkomligt främmande.
Den av de modärna bolagsjuristerna så ivrigt förfäktade
meningen att kronan upplåtit skogarna med ständig och orubblig
besittningsrätt har sålunda ingen grund i originalbreven. Klart är,
att kronan förbehöll sig rätt att återkalla privilegierna, om
villkoren ej uppfylldes. Denna rätt sammanhänger med
privilegieväsen-dets hela natur. Det givna privilegiet medförde skyldigheter. Ett
verk fick ej nedläggas utan k. maj:ts tillstånd. Icke heller fick
något nytt verk anläggas, eller ett gammalt verk utvidgas, utan
att tillstånd givits av bergskollegium. Ofta hände att, om en
”hammare” eller en masugn anlagts utan sådant tillstånd,
förbjöds ägaren att använda den nya anläggningen eller också ålades
han vid högt vite att nedriva, densamma. Sålunda blev en härd
vid Degerfors bruk utdömd den 1 juni 1689. En av bruksägaren
gjord anhållan att få begagna, härden gav endast anledning till en
skarp resolution av bergskollegium, vari ägaren vid straff
förbjöds att ”vidare om dess bibehållande anhålla”.
Med vilken summarisk lättvindighet kronans allmänningar
utdelades framgår bland annat därav, att vederbörande ej ägde
kännedom om deras arealinnehåll. Man kände endast
allmännin-garnas gränser. Som exempel därpå må anföras beskrivningen över
de kronoallmänningar, som år 1710 skänktes till ägarinnan av
Ockelbo-verken, fru Katarina Bröms, änka efter biskop Bröms i
Västerås. I det utfärdade privilegiebrevet heter det, att den
närmast Åbro och Brattfors bruk liggande allmänningen var ”något
öfwer een håll’ myhl och ifrån masugnen intet öfwer tre
fierdings-väg.” Den längst åt nordost liggande skogstrakten ”skall hålla
een myhl i längden och inemot halfannan fierdingswäg i bredden”.
Den största allmänningsträkten var dock den, som lades under
Åmots bruk, vilken var ”öfwer twå myhl lång samt siu (sju)
fierdingswäg bred midt uppå, och på norra ändan wästerut widh pass
een myhl lång och een half myhl bred.”
Och dock har denna ofantliga ytvidd sedermera behållits av
bruksägarna, utan att de behövt hålla bruksrörelsen vid makt!
Man kan förstå i vilken grad vårt land är en de privilegierades
egen domän. Oaktat 1710 års privilegiebrev innehåller, att skogen
skulle följa själva bruket åt, har sedan ett 50-tal år ej en tackjärns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
