Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/s
1919
301
En pojke kommer springande med andan i halsen till länsman:
— Kumsarjen, kumsarjen, skynda sek ner te Lars Persson, för han
har hängt sej!
— Va säjer du pojke — ni ha väl skurit ner honom?
— Nä, si dä tordes vi inte, för han var inte riktigt dö än.
kaste Engström givit med panna och ritstift samtidigt, är
Fattigstugan, ett barndomsminne berättat så att man aldrig glömmer det.
Historien om Jus Patronatus: den arme prästen Ostadius som fick
pastorat hos ungdomsvännen ryttmästar G-yllenhöök på villkor att
aldrig svika kallelse till supgille och kortspel, En spökhistoria
och andra skisser från den småländska överklassens liv i
författarens barnadagar låter ana, att Albert Engström — om han ej vore
för bohämiskt impulsiv för att samla sig till en bred roman (enligt
uppgift lär han emellertid hålla på att skriva sina- memoarer) —
skulle kunna skänka oss en folklivsskildring med den rätta
musten från våra farfaders svenska landsbygd, en skildring sådan
ingen Per Hallström mäktat ge den. När H. och andra läser sig till
den tidens stämning i böcker, liar A. E. isina skarpa målar
-ögon och sin saftiga fantasi, varmed han fullbordar det material
hans egen barndoms gamla gubbar och gummor berättat i hans
pojkår.
Sina skarpa ögon från Småland har Engström fört med sig
i sin nya miljö: Roslagen, där han bebor en gård i Grisslehamn,
ryktbar från åtskilliga Strixteckningar. Han har här ett i
åtskilligt med smålänningarna besläktat folk och han rör sig som
hemma bland sina rospiggar. Han känner dem utan och innan, med
förtjänster och fel, på ont och gott: den animala vakenheten i öga
och öra hos dessa, med faran och havet förtrogna, den gamla hårda
hedendomen bakom ytans eventuella kristlighet, snålheten och
slagsmålsinstinkterna, den jupa mänskliga humorn i de små pli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
