Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande ögonens vrår, och ger dem sådana de är utan vackra fraser
och förgyllning på deras eget kärva språk, raen med en inre
beundran även för de värsta rackargubbarna. Ty de är natur,
oförfalskad natur, och där varder mycket förlåtet. För övrigt undgås
det naturligtvis inte, .att hans gubbar både i bild och ord alltid
får utstå en smula karrikatyr. Men de är bara så mycket mer
koncentrerat äkta. Ty sådan är ju den äkta karrikatyrens art.
Det är ett rikt galleri av typer Engström plockat fram ur
deras relativa obemärkhet i Gfrisslehamnstriaikten och jort till hela
Svärges bekanta: fiskare, skeppare, sjömän, lotsar, nämndemän,
fjärdingskarar, kolportörer, frälsta eller ofrälsta skepparänkor.
Där är de gamla kärngubbarna. Matts Abraham och båtsman
Fånglina, som på hemfärd med brännvinskaggarna tror båten läcka och
öser för glatta livet men till sist finner att det i stället var
kaggarna som läckte och att de öst överbord allt brännvinet; båtbyggiar
A’Fman, fordom i sin bästa grödas dagar stor kvinnotjusare;
stor-jugaren och skepparen Janne Mattsson på galeasen Albrektina,
som sitter i Grisslehamn på redaktörns veranda vid en grogg och
berättar de vildaste Munchauseniader från sjön; den arma gubben
Israel som inte får sin julfylla för lians madams vredes skull,
vilken madam hade högsta militära ledningen av huset;- gubbarna
’ Gfaj och nyssnämnde Fånglina, som kan skaffa rätt på tjuvar
genom att trolla diarré på dem; hrandsynsgubharna som kaskar i
vartenda hus de visiterar; halta skräddar Lundin, som förgäves
friade till mor Johanna men brädades hos henne av en kolportör
och brädades i yrket av Haröns nyia. modärna skräddare P. A.
Scbölin, skyltande bog lotsänkan Maja Österberg. Där är gubben
Isakson, som piggnade till på dödsbädden och aldrig ville lämna
det jordiska, fast prästen givit honom sista duvningen två gånger
om, och som tar farväl av. livot i följande högstämda ordalag:
”— Ja känner att dä börjar lida mä. mej, & då ä dä s& gott först
som sist å ta ajöss. Ge mej ett glas te — tack, Johanna, d’ä rent
märk-värdit va dä lenar i bröstet. Nu ska dä bli begravning förståss, &
tvåhundra riksdaler ä avlagda til! den. Hi hi hi, begravning ätter en
gammal sjöman. Men dä ska inte bli nån begravning mä gråt å
tandagnisslan, utan mä glädje & vischomhej, hi hi hi! Dä ska va handklaver ä
fioler & trillerifillerirukomfallanlej, för här vilar gamla Isakson sex.
alnar under jorden — fallerej — mä ett fint kors & psalmvers &
granris-krans på sitt modiga bröst. För prästen sa te mej efter Den Heliga
y Skrift, att ingen sorg skall sedan vara, icke häller gråt, icke häller rop
varder mer, ty si, det första är förgånget! A sedan .ska I göra ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
