Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan smockan dallrar och de börjar uttrycka önskan om att se
järtbloden på varann. Dansen går i Finlands-Fredriks stuga, med
fiol och handklaver och dunk av taktfas ta fotter och det lyser ur
fönstren som ur loögon i kvällsdimman. Och Sörgårds-Fia och
andra skärgårdens rundhöftat handfasta prinsessor vilar i
gammalvalsen i Jan-Matts-Olovs armar eller någon av de andra unga
kavaljerernas: Fridolf Mattson, Finnbypojkarna, Mörke Rudolf
(ägnad en bekant dikt av Engströms vän Karlfeldt) och vad de
mer heter, Roslagens donjuaner — lättmatrosen August Johansson
å barken Herr Kules av Wäddö, sjömanneh Fredrik Sjöblom —
Fighting Fred ballad för sina, slagsmålsmeriter —, Matts Pers
Kalles Johannes, vanligtvis full som ett ägg, och sist men inte
minst utbölingen och rivalen kuttergasten Ossian från Stockholm,
som super fulla flickornas fäder och riddare och sen plockar hela
fruntimbret.
Där är storskrävlaren Fredriksson, spak som ett lamm
lik-visst när han hör sin manhaftiga gemåls-, stämma i hotande
närhet. Där är Adrian Enström, som oförmodat kommer hem från
haven till hustru och ett halvt, dussin oförmodade ungar, men
lugnar sig då han får en födkrok i ungarnas pappa disponenten.
Där är August Karlsson, som tros död ute i värden men också
återvänder helt apropå och håller ett våldsamt rejs med sin girige
svåger och kompanjon skeppar Söderlund. Där är de varnande
historierna om hur Kalle Söderberg ocli August Vesterman räddade
Harön från kolportörerna och en myckenhet annat.
Och för sina saftiga människoskildringar försummar Albert
Engström inte naturen. Han kan måla den som knappast någon
annan svensk författare — Strindberg förstås undantagen. Det
brusar skärgård och sol och vindar och saltvatten genom hans
sjöfågelsjakter om rnornarna bland Roslagskobbar och skär. Var
annars läser man rader som dessa:
”Så kom den värkliga våren, följd i hälarna av skärgårdens
härliga sommar. Fågeln skrek på f ladorna, luften var full av kärlek, laxen
hoppade och pojkarna tog fram fioler och handklaver. Och flickorna
började gå arm i arm om aftnarna på bygatorna, och på
lördagskvällarna stod den manliga ungdomen längre än vanligt med rakkniven
framför mössingssnusdosans mönjekantade spegelglas.
Skärgårdens försommar är farlig. Kornknarren ropar i åkrarna
och på ängen, och blomdoften slår inte bara i näsan. Den går rakt in
i hjärtat och ställer till ett jäkla liv. Ja, jag vill inte gå in i detaljer.
Möjligen har en eller annan läsare varit härute under denna .juvliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
