Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är över, oeh han börjar sin nya bok med att sönderslita en del medvetet
av de krigande ententemakterna, speciellt hans eget länd, hopvävda
legenderna, såsom den om det på kriget oförberedda England -h han
fastslår, att England tvärtom var bäst rustat av alla land i augusti 1914 —,
legenden om det neutrala Belgien, som i realiteten aldrig var neutralt oeh
aldrig kunde vara det, o. s. v.
Shaw visar klart opp, hur England inte ens önskade uppskjuta
krigsutbrottet och hur det är kapitalismens egen natur som skapar krigen.
För Englands eget ”fosterlanösförsvar” är det, sådan nu den ekonomiska
rivaliteten fins i värden, absolut nödvändigt att upprätthålla en stark
militarism — ”så länge den nuvarande anarkin mellan staterna lämnar dem
utan annat medel mot ruin och underku velse än makten att själva
försvara sig” — tyska flottbygget kränkte ovillkorligen den första
betingelsen för ett brittiskt självförsvar. Och kapitalismens natur gör
det även för framtiden oundvikligt (om den får finnas kvar!), att- krigen
fortsätter. Så behandlar förf. den liberala imperialismen och ententens
ledare. Clemenceau och Lloyd George mäter han skäppan full och i Wilson
ser han en skylt, som .ententen brukar för att vilseleda folken. U. S. A:s
politik är visst mgen sådan from romantik, som den W. svävar i, den är
lika egoistisk som de andra krigandes, och redan märker man en stark
rörelse hos den amerikanska reaktionen emot Wilsons vackra fraser.
Men på detta första nationella värdskrig följer det andra, det sociala.
S.edan värdshegemonien uppgivits som omöjlig — ty den leder förr eller
senare ovillkorligen till fall — behandlar Shaw vad han kallar
”klass-hegemonien inom nationerna”. Och här förkunnar han som revolutionär
socialist (han har ju i dagarna öppet bekant sig till bolsjevismen):
”Inbördeskriget, kriget för en idé, den enda aktningsvärda form av krig,
skall ännu bliva en möjlighet, och, som idéerna icke respekterar några
gränser, måste dylika krig utvecklas till korståg.” Ironiskt anmärker
han på dumheten hos de maktägande, som lärt massorna att tänka sig
rätt och frihet såsom fördelar, vilka kan vinnas genom strid. På
varannan gata i Europa bor nu män, som kommit underfund med bur lätt
man med en bajonett eller en bomb kan göra sig av med en
motståndare. Kan man då förvåna sig över, om de flyttar över resonemanget
till det sociala kampområdet?
Bernhard Shaws nya bok kominer att öppna många ögon.
Zimmer-waldarna visste förut, visste hela tiden, att entente-imperialismen
ungefär kunde ta den tyska Kaiser-imperialismen i hand. I dagarna bar vår
syn bekräftats och detta visat sig inför värdshistorien på ett .sätt som
inte kunde varit tydligare: v&ldsf reden i Versailles. Till järnornas
klarläggande bidrar också efter sina krafter vår berömde engelske
partikamrat med sina funderingar om freden. Hans bitande satir är mer än
någon annan levande författares ägnad att på rätta sättet slita
hyck-larmasken lav västmakternas ”demokrater” och ”försvarare av
nationas fria liv”.
T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
