Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vari den kände sig postulerad. Revolutionen föll evolutionens hjul i
ekrarna och kastar det tillbaka. (Revolution av revolvere == välva tillbaka.)
Återvändo är varje revolutions mening. (”Återvändom till naturen!”)
Återvändo till vad som är varaktigt, rotfast, evigt. Så finns det i varje
revolutionär en konservativ. Och varje sann revolution är till sin
grundval själisk.
österrikiska socialiseringslagens öde
behandlas av Friedrich Adler i majhäftet av Der Kampf. Lagen håller
på att förfuskas alldeles och det har gett de österrikiska arbetarrådens
verkställande utskott anledning att uttala bl. a. följande:
”1 proletariatet lever en obönhörlig beslutsamhet att också faktiskt
realisera det steg fram emot socialismen, som den österrikisk-tyska
imperialismens nederlag gjort möjligt. Därifrån kan arbetarklassen ej
hindras genom någon som helst aritmetisk slump (vid valen till
konstituan-ten). Att det i nationalförsamligens utskott finns en borgerlig majoritet,
kan inte ändra något i de reella makförli&llandenas i staten faktum.
Proletariatet känner sig som den utslagsgivande klassen i staten och är
beslutet att under alla omständigheter ta i anspråk den det tillkommande
inflytandet och ej låta beröva sig sin rätt av några representanter för
utsugar kapitalismen i nationalförsamlingen.”
Mot detta, tal om slumpen’för nu den österrikiska kapitalismens
press ett bullersamt och delvis hotfullt språk, allt naturligtvis i
”demokratins” och ”rättfärdighetens” snövita skrud. Adler belyser nu talet om
slumpen vid valen först med hur olika platsfördelningen i konstituanten
kommer att bli alltefter vilka delar som vid fredsslutet fr&nryckes
Österrike och vidare med följande resonemang angående demokratin:
Förr var egendomen det avgörande för den politiska makten.
Ju mer egendom desto mera makt. Just av rösträttens utveckling i det
forna Österrike ser man tydligt, hur don demokratiska utvecklingen
fortskrider därigenom att jämte .storgodsägarna och de storindustriella i allt
högre grad också de mindre förmögenheterna gör sig gällande.
Slutligen lyckas proletariatet genom valreformen 1907 nästan fullständigt
avskaffa egendomens privilegier, dessa framträder numera endast i
valkrets-geometrin. Revolutionen av nov. 1918 ger slutligen cn valrätt, som
förverkligar den liberala grundsatsen: likhet åt allt som bär människoanlete.
Egendomens privilegium-är fallet. Demokratin har segrat. Men
socialismen vill göra mer än avskaffa egendomens privilegier, den vill
upphöja arbetet som verklig exponent för den politiska makten.
Årtiondena under rösträttskampen, när egendomens privilegier var
mäktigt förankrade, måste arbetarklassen vara blygsam. Den nöjde sig
mod kravet, att de arbetande skulle ha samma rätt som samhällets
parasiter. Den propagerade med att helt enkelt begära förverkligande av dou
borgerliga demokratins paroll: lika rätt åt alla! Nu, när proletariatet
inträder i sina avgörande strider, där det inte bara gäller demokratin utan
socialismen, är det tid att bli medvetna om att det i socialistisk mening
endast kan finnas cn de a r b e t an d e s demokrati. Inte bara den
gamla satsen: Den som icke vill arbeta han skall icke heller äta! är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
