Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyska Brestfreden, hur rasade man ej då över underkastelsen under
en barbarisk fred — men den tyska underkastelsen under deras
egen kopia av Brestfreden kan icke drivas långt nog; i den slutliga
freden ha de ju gått vida över de ursprungliga fordringarna vid
Vapenvilan. Yid Brestfreden låtsades de moralisk indignation över
roffare-Tyskland. Nu sjunga de te deum över en fred stöpt i
samma form.
Under obevekligheten i Ententens ultimatum stapplade den
besegrade fram till underskrift, ”ögonblicket för en diskussion
är förbi”, förklarade Clemenceau. ”I’yskland har att vägra eller
underskriva i den definitiva formen”. Han vägrade t. o. m. en 48
timmars yttersta frist, medan en halv miljon soldater vid Rhen
redan hade marschorder. Då måste alla förbehåll och
förhoppningar övergivas, och Baner måste förklara i
nationalförsamlingen: ”Vi skriva under utan förbehåll!” försäkrande dock till sist
att ”äran utplånas icke”.
Denna ”ära”, som ungefär är likvärdig med Frankrikes
”gloi-re”, blir dock ingen motor för tingen i de tider, som stunda.
”Detta, ögonblick, varpå vi väntat i 49 år”, såsom Clemenceau yttrade
vid underrättelsen om det tyska underskriftsbeslutet, avslutar i
stället för att- begynna en epok.
Det är ändock i den stund, då Notredame-domens klockor
ringa ”te deum landamus” över segerfreden, en döende värld, en
dödsmärkt segrare, som blåser ut sin förpestade andedräkt före
den sista färden. Den borgerliga världens sista ”store man” har
den själv givit namnet ”Tigern”. Omedvetet har den därmed
namndöpt sig själv.
Krigets makter måste vika en d’ag antingen för tingens
återvändande tröghet eller för en aktiv motrörelse, buren av massor,
som lösgöras ur den patriotiska hypnosens skräck och samtidigt få
iand rum att blicka in i den vävnad av orsaker som framkallade
katastrofen. I hastigare eller långsammare tempo — denna insikt
skall komma — obönhörligt krävande våldisfredens utplånande, ej
minst därför att arbetarklassernas internationella ekonomiska,
fredsintressen äro minst lika starka som kapitalismens söndrings-,
konkurrens- och rustningsintressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
