Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke mer förmådde höja sig till självständigt jordägarskap,
uppstod, och det är från denna tid man räknar, såsom ovan redan
framhållits, uppkomsten av en lan tarbetar stam.
Lantarbetarklassen utgjordes i början nästan uteslutande av
torpare, förut de ogifta tjänarna, såväl manliga som kvinnliga,
men har under tidernas lopp avlösts av andra arbetargrupper, vars
tillväxt under senare årtionden varit i starkt stigande: statare och
• daglönare. Torparna, trots allt de ekonomiskt bäst situerade, har
till antalet smultit ihop* allteftersom jorden och arbetet fördyrats.
Det skall utan tvivel icke draga lång tid, förrän denna
lantarbe-tarstam har till stora delar försvunnit av olika .anledningar —•
utvecklingen tenderar därhän. Men understrykas må likväl, att
statsmakterna hittills på intet sätt förstått uppfatta deras krav på
oberoende.
Till den egentliga lantarbetarklassen räknas flera olika slags
yrkesgrupper, såsom torpare, stattorpare, statkarlar och statpigor,
daglönare, friarbetare, hemmadrängar och pigor samt yrkesmän.
Dessa är de vanligaste. Till lantarbetarstammen måste även räknas
skogsarbetare, kolare och småbrukare samt vissa småbondegrupper,
särskilt i Dalarna,
De utgör tillsammans en arbetarekår på flera
hundratusental medlemmar.
Före fackföreningarna.
Svenska historieskrivare har icke ödslat många, ord på
lantarbetarna och deras förhållanden. Traditionen vet dock omtala, att
detta folk, som utan knot gjorde sina herrar till behag, på åkrarna
som ute på fältet, framlevde sin dag utan .att göra mycket väsen
av sig. Avskildheten gjorde lantarbetaren likgiltig för allt, som
tilldrog sig omkring honom. De dåliga kommunikationerna, bristen
på tidningar och upplysningslitteratur åstadkom, att han aldrig
reflekterade över sin ställning. Förnöjsamhet har sedan urminnes
varit det mest kännetecknande draget hos denna klass, även om
man kan spår», vissa upprorsförSök mot obilliga herrar, såsom 1743,
1811 och 1867—69 m. fl. Men dessa spridda lågor kvävdes för det
* Se närmare härom d:r Nils Wohlins arbete: ”Torparklassens
tillbakagång”. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
