- Project Runeberg -  Zimmerwald. Socialistisk månadstidskrift / 1918-1919 /
420

(1918-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

började bli pinsamt för honom oeli för regeringen, kom åklagaren
honom till hjälp med invändningen, att hän vore väl ämbetsman
och måste för sitt vittnesmål ha tillstånd av sina överordnade
myndigheter. Fischer förklarade härpå, att lian stode «i
riksför-svarsministeriets tjänst, men ville inte ange vad post han där
beklädde. Detta var nog för rätten för att hos regeringen fråga,
huruvida tillståndet gavs, vilket självklart förvägrades. Detta
rättens förfarande innebar ett flagrant lagbrott. Ty lagen fordrar
framför allt att ett vittne noga anger sitt yrke. Om vittnet
Fischer vägrade detta, så hade rätten måst tvinga honom att säga
det. Men den kunde ej till hans fördel anta som konstaterat, ätt
lian vore ämbetsman.

På detta och andra sätt försökte rätten att omöjliggöra för
den anklagade att bevisa sin oskuld. Men mödan var förgäves.
Ty så när som på vittnet Tliiessenhausen, som under processens
lopp avslöjades som gemen menedare och regeringsprovofcatör,
förklarade alla vittnena, att Ledebour inte begått en enda av de
honom tillvitade konkreta handlingarna, att särskilt just han mot
massornas vilja, vilka forrlat ett väpnat ingriande, manat till lugn.

Så blev med vittnen styrkt ohållbarheten i åtalet. Men
all-männe åklagaren, som före vittnesmålens avgivande förklarat, att
det komme an endast på dessa oeli att dé skulle bevisa den
anklagades skuld, lian lämnade dem plötsligt fullständigt utan avseende
och sökte finna Ledebotirs skuld endast i dennes försvarstal vid
processens början. Här hade Ledebour ju förklarat, att han ville
störta regeringen, vilket enligt gamla lagen var högförräderi, men
den lagen var ju nå/ avskaffad! Till sist sökte åklagaren klära
sig med att L. sökt skrämma juryn med bolsjevikskräck.

Men juryn lät inte påverka sig av detta åklagarens
förtvivlade medel, lät inte av något stämningsmakeri eller någon hets
föra sig från rättens väg. Fri lämnade Ledebour rättssalen, men
kvar satt dömd regeringen Ebert-Seheidemann. Dess intrigmakeri,
dess skuld till det utgjutnlä proletärblodet, dess förräderi mot
arbetarklassen var klarlagda. Den var den verklige anklagade,
skyldige och dömde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:53:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zimm/1918-1919/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free