Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSKRIFTSREVY
Den norska socialdemokratins kongress,
som nyligen hölls och praktiskt taget enhälligt anslöt partiet till den
kommunistiska Internationalen, kommenteras av Det tyvende
Aar-hundr e de med bl. a. följande ord:
Man får naturligtvis inte fästa för stor vikt vid att oppositionen
till höger hade sjunkit till hälften av det antal, den mönstrade i fjol.
Långt viktigare är högergruppens oerhörda inre svaghet. Den inte bara
hyste en panisk förskräckelse för att betecknas med namnet
“högerso-cialistisk” eller för att sammanställas med sina meningsfränder
Scheide-männen i Tyskland; den uppgav också varje kamp för sin ståndpunkt till
Internationalen, vilket i själva verket är liktydigt med ren fanflykt,
Taktikbesliutet och anslutningen till den kommunistiska Internationalen
står ju nämligen i det allra intimaste inbördes sammanhang. När Norska
arbetarpartiet nu ansluter sig till tredje Internationalen, är det ju först
och främst i erkännandet av, att vi står mitt uppe i en verkligt
revolutionär period och att vi hör samman med de verkligt revolutionära
partierna i alla land. Det betyder inte, att vi är med om allt, som bolsjeviker
och spartakister tagit sig till, men det betyder att den kritik, vi bar att
utöva gentemot dem, är den inre, lojala och vänskapliga, som utövas
partivänner emellan. Själva huvudsaken är klar: där klasskampen förs, där
st&r Norska arbetarpartiet rent och klart på proletariatets sida.
Minoriteten är också full av inre motsägelser. Den räknar både en
flygel av rena, ytterliggående högersocialister, folk med en småborgerlig
morals livssyn utan sinne för marxismens hårda, logiska grepp på
verkligheten, folk som i grund och botten bör ut ur partiet och själva helst
vill det — och en annan flygel av verkliga socialister, som bara
värdesätter det parlamentariska arbetet på ett annat sätt än flertalet, men som,
när det kommer till stycket, likväl säkert skall visa sig stå på den rätta
sidan i klasskampen.
Någon aktionsförmåga utåt eller inåt är därför en dylik minoritet
ur stånd att prestera, och det största, mest avgörande resultatet av
kongressen är därför, att Norska arbetarpartiet och hela arbetarrörelsen nu
står mer samlad och enhetlig än någonsin under de sista 7—8 åren.
Och det mest glädjande med denna samling är att den skett till
vänster. Varje andligt vaken socialist har ju känt det på sig de sista två
åren, hur lians tanke av händelserna tvungits in på nya banor, hur de
europeiska revolutionerna lärt oss både varmare hänförelse och mer nykter
verkUghetskärlek. Var och en enskild av oss liar — i mer eller mindre
raskt tempo — utvecklat oss till vänster, och det samlade resultat, som
kongressen utvisade, var att riktningen är den riktiga och farten
oklanderlig. Nu gäller det då, att det kommande årets arbete infriar löftena från
pingstmötet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
