Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur ]. Penty: Guilds and the social crisis.
Diskussionen om revolutionen är ganska livlig i den engelska
litteraturen, och samhällskritiken liar plötsligt flammat upp med en ny
lidelse. Det socialistiska inslaget hiir allt bredare, och en rörelse, som
härvid gör sig bemärkt, är den semisocialistiska ”guild”-rörelsen, vilken
vinner anhängare även inom arbetarnas läger. Den stöder sig i mycket
på socialismen, i synnerhet just vad kritiken mot idet kapitalistiska
samhället beträffar, men skiljer sig beträffande metoderna för
samhällsho-tandet. Den fördömer kapitalismen, men godkänner icke socialismens
klasskamp och allra minst, den klasskamp, som inte väjer att ta
konsekvenserna, i fall fienden tvingar arbetarna fr,am till medborgarkrig. Den
vill genom organisering och majoritet inom de olika skråen, skaffa
.arbetarna det behövliga övertag, som sedan skulle garantera .skapande av ett
rättfärdigare samhälle. Guildrörelsen glömmer alldeles att syssla med
den eventualiteten, att herrar kapitalister kanhända icke med godo fogar
sig i skråmajoritetemas beslut utan vidtar vissa kraftåtgärder för att
kullkasta dessa.
Penty är en av de främsta guildmännen och har hade i
tidskriftsartiklar och även i bokform sysslat med denna rörelses fundamentala
utformning. I .denna sin sist utkomna bok Guild and the social crisis (Allen &
Unwin, London, 1919), upptar han guilds’ ställning till den kommande
revolutionen.
Han visar här med präktig marxistisk läraktighet på de brister
inom det nuvarande produktionssystemet, som absolut omöjliggör dess
värksamhet efter kriget. Med andra ord, han visar att kapitalismen
över-levat sig själv och störtat sig själv i fördärvet, genom att icke mera
kunna bemästra -de ekonomiska krafter, som den lö-sjort, genom att icke
mera kunna balansera produktion och konsumtion. Samt dessutom genom
att den icke uppfyller ens de mest anspråkslösa krav från de
producerande* sida. Vidare visar han, utan att -dock kunna anlägga
marxistens fasta internationella syn på imperialismen, på det faktum, att de olika
ländernas och staternas politik ovillkorligen måste leda. till oavbrutna
krig mellan folken, om inte en annan ekonomisk ordning fås till stånd.
Hans skildring av guildrörelsen är uttömmande och intressant och
i polemiken mot sina motståndare är han förträfflig genom rikedomen på
uppslag, sakligheten och kortheten i sitt resonnemang. Främst vänder
han sig i sin kritik mot neonnarxisteriia. Han har ovillkorligen
mångt av värde att -antyda och dinar sig icke för att bli
aggressiv. Därvid är han icke pekoralt ledsam, utan håller
diskussionen på principplanet, Men hela »kritiken slår slint mot idet
faktum, att vad han beskyller marxismen för är, att den ,icke formulerat ut
målen för sin kamp, utan blott sysslat med medlen, som leder därtill.
Tydligen är han alldeles obekant med Lenins arbeten, varför han icke
heller begriper den ryska arbetarrevolutionen, men han borde dock känna
Marx och Engels tillräckligt för att icke servera en så omöjlig
beskyllning. Och även på engelska har han tillgänglig litteratur i det fallet,
t. -ex. Daniel De Leon. I ett fall ställer sig Penty på en ungefär lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
