Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
revolutionära krafterna i Europa varit så mäktiga och oförskämda
som nu”:
”Man kompromissar ihop resolutioner, som skä tillfredsställa alla
och i .själva värket inte tillfredsställer någon, man skapar utåt genom
enhälligt antagna halvheter cn skenbar enhällighet, som ieke fins och
icke kan finnas därför att principiella motsättningar råder, ooh
slutresultatet är en inre sönderslitenhet, .som ger sej uttryck i Internationalens
vanmakt och fyramannarådets allmakt.”
Föga gladare toner juder från de i Luzern besegrade
center-männen. Mac Donald säger sej inte vara rädd för den tredje
Internationalen, som bara är en tillfällig rotlös skapelse av en
revolutionär situation, ”men jag fruktar de bittra, motsättningarna inom den
andra Internationalen själv”. Ocli han befarar, att det värsta
ännu återstår. Han upprätthåller emellertid alltjämt hoppet om atl
centern ska kunna rädda den gamla Internationalen, medan åter
hans vän Snowden i samma nummer av Labour Lea der (n:r 33)
skriver helt misslynt, att Luzern-konferensens ”förhandlingar har
varken varit vidare harmoniska eller vidare nyttiga”. En del
radikala tidningar hos de tyska oavhängiga är missnöjda och vill
tydligen ut ur den gamla Internationalen, prispien åter söker
ännu i sina kommentarer i Freiheit och Leipziger Yolkszeitung hålla
humöret oppe i den förhoppningen att nästa gång — i Généve
februari 1920 — få övervikt för sitt parti och franska majoriteten.
Vad är då att vänta av dessa fortsatta försök att blåsa liv i
den gamla Internationalen? Det beror på dels den allmänna
värdssituationen, dels antalet deltagande emanationer vid omröstningen
på nästa konferens. Faller Ryssland, så får män väl hoppas, att
en tillfälligt segrande värdsreaktion ska oppkalla emot sej på klart
kommunistisk grund alla ärliga socialistiska krafter, även de mer
moderata, för så vitt ej en allmän depression kastar centern i
armarna på en då i ord radikaliserad socialpatriotism. Det är
vanskligt att spå. Står sej återigen Ryssland, då vinner också den
kommunistiska Internationalen ökad styrka och torde med säkerhet
samla till sej även de i så fall klart revolutionerade tyska
oavhängiga.
I närvarande ögonblick är emellertid så mycket redan tydligt,
att socialpatriotismen — trots sina voteringssegrar — är ur
spelet i den andra Internationalen. De gamla ledarna är borta. Van
dervelde reste från konferensen redan i dess början, Branting vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
