Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den finska revolutionens levnadssaga var kort ock då dess slutmål
var endast demokratiska, ej rent socialistiska, var redan härav en
följd, att finansförvaltningen vid det finska folkkommissariatet i
huvudsak måste tillfredsställa de flåsta av en normal kapitalistisk
stats finansbehov. Men under revolutionens förlopp hann dock även
uppgifter växa fram, vilka gick utöver denna ram och vilka, om
revolutionen fått längre livstid, inneburit betydande omgestaltning
av det ekonomiska livet i socialistisk riktning.
De rent statsfinansiella uppgifterna bestämdes i väsentlig mån
därav, att revolutionen i Finland ej var byggd på ren rådsprincip.
Regeringen själv, kommissariatet, var tillsatt av ”Finlands
arbetares verkställande utskott”, en utvidgad partistyrelse, som tillsatts
en vecka, före revolutionen av socialdemokratiska partirådet. Det
hade vid sin sida ett centralråd som kontrollerande och lagstiftande
myndighet, vari arbetarnas viktigaste centralorganisationer och
röda gardet var representerade. I kommunerna tillsattes av lokala
arbetarorganisationer kommunala styrelseorgan och råd, i länen
kommissariat, till största delen först då det visat sig att hittills
vadande motsvarande förvaltningsorgan vägrat att fungera. Den
revolutionära förvaltningen bestod alltså i att det organiserade
proletariatet övertog makten, och de hittillsvarande förvaltningsorganens
funktioner. Detta skedde till och med grundligare än avsikten från
början var, till följd av att borgerskapets första motaktion emot
revolutionen var en in i det minsta genomförd tjänstemannastrejk.
Det kan redan på förhand förutsättas som ytterst sannolikt,
att den byråkratiska apparaten under en revolution fortsätter att
funktionera normalt. En del av tjänstemannakåren är alla fall
pvillig, ställer sig i opposition emot den nya ordningen. I Finland
blev det som bekant fullständig tjänstemannastrejk, såväl inom
statsverket som inom kommunerna. Hela den byråkratiska
apparaten, rättsväsendet, skolorna, en del folkskolor på landet
undantagna, samtliga, tjänstemän vid statens affärsföretag, såsom posten,
järnvägarna m. m. lämnade sina. poster i enlighet med förutfattat
beslut av tjänstemannaförening och senat. Endast den lägre
personalen, d. v. s. vaktmästare-, kvarblev delvis. En stor del av de
normala statsutgifterna bortföll därmed. Men en betydande del
återstod dock. Sjukvården, som förblev neutral i huvudsak, delvis
folkskolorna, fängelserna, uppfostringsanstalterna kvarstod, likaledes
posten och järnvägarna, där huvuddelen av personalen
kvärstan-nade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
