Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hungrande arbetare i norra vita Finland. Utom spannmål
uppköptes i Ryssland och infördes till Finland betydande mängder
oljor, kraftfoder, tyger, läder m. m. Tillgången på varor av alla
slag var då för tiden i Petrograd riklig. Stadens evakuering och
rådsregeringens överflyttning till Moskva pågick då och under
kriget samlade oerhörda förråd såldes för billigt pris. Betydande
belopp fastlåstes i dessa inköp, enligt beräkning inemot 30 milj. rubel,
vilka erhöllos av Finlands Bank. Men detta belopp var endast
förskott av staten, och skulle, enligt beräkning, med vinst återfås.
Livsmedelsfrågans lösning försiggick i övrigt enligt gamla
normer. De borgerliga medlemmarna i livsmedelsnämnden och deras
ransoneringskontor lämnade visserligen även sina poster, men nya
krafter ur arbetarleden trädde i stället, och även denna sak löstes
tillfredsställande. Utdelningarna fortgingo normalt och,
naturligtvis, fingo såväl socialister och borgare sin lika stora eller lika
knappa tilldelning. En minskning av de senares ransoner förekom,
trots deras sabotage, ej. Folkkommissariatets åtgärder för
spannmål sanskaf fri i ngen gingo dock utöver tidigare normer, visande
tendens att utvecklas till statlig utrikeshandel. Ur det praktiska
behovet utvecklades även ett nytt organ, en finsk handelskammare i
Petrograd, som efter finsk-ryska fördragets undertecknande den 1
mars inrättades och hade i uppdrag att anskaffa och transportera
varor till Finland från Ryssland samt försälja finska varor där.
Det samarbetade med det samma tid inrättade ryska ”högsta
ekonomiska rådet för nationalhushållningen”, hade monopol för
finsk-ryska handelsutbytet samt var sålunda första början till
utrikeshandelns nationalisering. Härtill återkommes ännu i det följande.
Det var dock ej ensamt livsmedelsfrågan som drev det finska
folkkommissariatet ut på nya problem. Avstannandet av det
kapitalistiska samhälls- och affärslivet under revolutionen förde till
samma resultat även på andra områden. De kommunala
myndigheterna lämnade sina platser, bankerna- stängdes och arbetade endast
ställvis i landsorten under vår kontroll, och alla- större arbetsplatser
stoppades av arbetsgivarna till följd av arbetsgivareföreningens
beslut. Det blev nödvändigt att få åtminstone till någon del såväl
det kommunala -som affärslivet i gång, och det lyckades även
genom folkkommissariatets mellankomst.
Till en början gav den ”kommunala strejken” fullt upp med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
