Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avsikten — i varje ih i i oerhört mycket mer än hrr Clemenceau och Lloyd
George och Branting och t. o. m. betydligt mer än hr Saxon, hur uppriktig
och välmenande fredsvän än denne innerst är. Men att f. cl. kejsaren k u
n-de göra ,s& litet för att-förvärkliga dessa sina goda intentioner, det
berodde på, att han inom den imperialistiska världspolitiken blott var en
faktor — och det t. o. m. en jämförelsevis obetydlig sådan — vid sidan av en
massa mot varandra kämpande, oftast planlöst huller om buller över
varandra kastade andra fnktorer inom, men mestadels utom Tyskland. De
voro helt visst legio, tusentals och åter tusentals, massor av ma. nationella
och internationella konkurrensföret-ag; otaliga mer eller mindre tysta
slagsmål om kolonier för skaffande av råmaterial till de olika nationernas
fabriker, för avsättningsplatser åt deras överbefolkning, för marknader åt
deras överproduktion, o. s, v. Sedan 1870 genljöd Europa av vrålapan
Cle-meneeaus revanche-tjut för det tyska Elsass och det halvtyska Lothringen.
Sedan Edward VII:s tronbestigning fortgick Englands konsekventa
inring-ningspolitik mot det tyska konkurrenskapitalet. Delvis (särskilt i
sydöstra Europa, där ju också det vansinniga Serajevoskottet föll) spelade
ak-tivistiska nationalitetslidelser in. Jag hinner inte räkna upp a.llt här.
Dessa spalter medgiva mig icke utrymmet för en längre akademisk
avhandling.
Serajevoskottet blev förevändningen, men som orsak till
kriget var det mindre än betydelselöst. Kriget hade oemotståndligt kommit
ändå — en enfaldig ärkehärtig mer eller mindre spelade ingen roll alls.
Lika betydelselöst var det, om f. d. kejsarens namn fanns där på
krigsförklaringen eller om det saknats där. Den slags föråldrade borgerliga
ideologi, som i enskilda förtjänstfulla eller djävulska individers åtgöranden ser
historiens drivfjädrar, kan vara god nog för Soc.-Dem:s och den övriga
borgarpressens enklare tankeschemata, men är ihjälslagen redan genom
Kommunistiska manifestet av 1848. Den tyska diplomatiens hänvisning till
preventivkrigets berättigande är från imperialistisk synpunkt
absolut berättigad. Hade den tyska kapitalismen icke slagit till i augusti
1914, kunna vi taga för alldeles självklart, att det konkurrerande
kapitalistlägret (ententen) skulle gjort det några år senare. (Parentetiskt kan
tillfegas, att tyskarnes lika myckel utskrikna som problematiska
illgärningar i Belgien omåttligt distanserats av ententens fasaväckande
framfart’ mot det fredsälskande och fredsbegärande Ryssland just nu.)
Så spelade oräkneliga krafter in i det tysta. Brännbara ämnen hade
hopats sedan minst ett släktled tillbaka. Till sist hade spänningen
överstigit ångpannans håillbarhetsgräns, och den diplomatiska
säkerhetsventilen visade sig otillräcklig. Explosionen kom med oemotståndligheten
av en naturkraft. Ingen makt i världen kan få mig att tro, att
kejsar-Wilhelm ville den eller att över huvudtaget någou människa i världen
ville den mer än några franska, serbiska och övriga atavistiska,
oansvariga dårhushjärnor av en Clémenceaus förbrytaretyp. Men dessa hade
varit mycket ofarliga, hade ej de otaliga .okontrollerade
ekonomiska krafter, varom jag i det föregående talat, drivit sitt anarkiska spel
inom den imperialistiska politiken — denna imperialism som på det in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
