- Project Runeberg -  Zimmerwald. Socialistisk månadstidskrift / 1918-1919 /
699

(1918-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191!)

699

var det, som ”huserade med fria män som med jur” — oeh .allesammans l&to
de den husera med sig, envar efter sin art, från de stackars piskade och
torterade hundarna i skyttegravarne upp till den antediluvianska
skräck-ödlan Clemenceau.

*



Min tanke glider. Erån dånet av millionhärarnes sammanstötningar,
från dånet av världsväldens fall och nya världsväldens triumferande
uppstigande till makten, härligheten och profiten söker min blick sig in i det
lillas och föraktades värld. Och Jag ser en syn, efter måttet av sina
dimensioner kanske lika gripande för vårt relativa känsloliv som Lunévilles
slagfält.

I malströmmen!

Han var en ung, kraftig man i sin bästa ålder, såg bra ut och var
rikt begåvad, en tänkande hjärna oeh relativt väl beläst — man behövde
inte vara lång stund tillsammans med honom för att märka det. Vi hade
den tiden en klubb som mötte i mitt lilla hem om kvällarne. Han kom sent
en höstkväll för att .skriva in sig, hade gått nära en halv mil i mörker,
smuts och väta. Och han kom igen. Inte alla möten naturligtvis, men ofta.
Var pigg och vaken, sålde Stormklockan, deltog .med intelligenta inlägg
i diskussionerna, lånade böcker av mig och läste dem sorgfälligt. Sådant
visar vakenhet och intresse.

Det var medaljens ena sida.

Så. en dag bad han, att hans äldsta flicka skulle få komma och
arbeta på gården hos mig, vilket jag kunde medgiva. Jag kom ut på
åkrarna och fick se henne. 11 å 12 år, liten, outvecklad och mager —
mycket! — halvnaken och blåfrusen i höstkölden, ett nödens och armodets
barn oeh värre än .så. Skygg och rädd, när jag talade till henne. Jag
häpnade, hade inte väntat mig något sådant. Beslöt att uppsöka hemmet och
gick dit nästa söndag.

Hustrun, en veritabel typ av piskad slavinna, tog emot mig med
förskräckelse och blygsel i ett ”hem”, .som till det yttre i intet avseende
förtjänade dessa namn. Jo, han var hemma. Nej, jag kunde inte få träffa
honom. Jo, han där inne i kammarn. Nej, han sov. Nej, nej, nej! hon
vågade inte väcka honom! Han kunde slå både henne och barnen
fördärvade. Det gjorde han ofta när han var så där full.

Ja, det var d et! Jag kan fullständiga historien med, att grannarne
talade om, att hustrun varje lördag själv gick den långa vägen till staden
lör att köpa åt mannen det eländets och förbannelsens gift, som gjorde
hennes oeh hennes barns liv till ett helvete på jorden och som gjorde en
rikt begåvad, tänkande, i sina bästa stunder mer än de flesta
framåtsträvande man till ett vrak av en människa, ett .själlöst djur, en usel försupen
.stackare. Detta är nu ett av många, många fall, som kommit i min
erfarenhet. Jag skulle kunna skriva en hel bok bara om vad jag själv fått
bevittna av sådant elände.

Vems var nu felet i detta individuella fallet? Mannens äget?
Hustruns? ”Krögarns” (en skäligen vag och utsliten fras!)? Spritkapitalets?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:53:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zimm/1918-1919/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free