Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom sin fonnskirkHghet hade gjort intryck på soldaterna och som
sedermera undergrävde ekonomien genom öppnandet av en mängd
meningslösa byråer och genom att anställa en mängd människor. Ur sådana
byråer har utgått de otympliga och dumma anordningar, som t. ex.
Lim-bertz kritiserade i går. Men även dessa synder kan man ej skriva
exekutivrådets båda partier på skuldkontot.
Vid detta tillfälle vill jag även ingå på de beskyllningar som bland
andra kamrat Limbertz bar .gjort gällande emot exekutivrådet för att detta
hade bestämt såsom arvode för sina medlemmar 50’mark per dag. Därom
hade vi redan tidigare debatterat, och jag vill ännu en gång meddela
eder anledningen till detta höga arvode.
För det första synes mig, vilket Limbertz och hans vänner tycks
ha glömt, att vi l-ever i en tid då den tyska valutan har sjunkit i värde.
För 50 mark får vi ej så mycket nu som före kriget för 20 mark. Skulle
ni leva i Berlin av edra arvoden, så skulle ni erfara att ni får betala för
mat fyra gånger så mycket som före kriget .(tillrop: sex gånger !), för
klädespersedlar, vars fria uppköp egentligen är förbjudet, ungefär tio
gånger ,så mycket. I stort sett bestämmes utgifterna efter penningens
verkliga värde, och värdet av det tyska myntet har dock sjunkit till
minst hälften. (Instämmes.)
Men vi har även av andra anledningar kommit till 50-marksatsen.
Vi sade oss: Arbetare- och soldatrådet, och särskilt exekutivrådet är så
att säga ett ombud för de parlamentariska institutioner, som förut i riket
och i Preussen varit ombud för folket. V.i är naturligtvis bara en
provisorisk institution så länge vi bara är sammansatta »v berlinare. Makten
övergår numera till en centralinstitution. Vi sade oss: Den ställning som
en medlem i exekutivrådet måste intaga, blir fast när han har samma
ställning och samma inkomster .som en riksdagsman har. Riksdagsmän
hade efter sin arvodesförhöjning under kriget fått 5,000 mark, förut 3,000
mark. Dessa 5,000 mark för en arbetstid — och lyssna nu ett tag —
som sträckt »ig från den 1 augusti 1914 till den 3 augusti 1918, summa.
192 parlamentsdagar, i genomsnitt per år 48 sammankomster, och
betraktar man sista året så blir det 75 sammankomster. Om det är ett par
dagar mer eller mindre må ni förlåta mig, jag har inga noggrannare
uppgifter till hands (tillrop). Ja, därtill kommer dessutom enstaka,
sammanträden. Vi kan räkna 25 dagar därtill, siffran är tämligen hög, så att
vi har då 100 sammankom,ste.’ För dessa 100 sammankomster får alltså
riksdagsmannen 5,000 mark. Déo.gör 50 mark per sammankomst. (Tillrop
av f. d. riksdagsmannen Thore.) År det inte sant? Den mannen är
riksdagsman, han har stoppat arvodet i fickan och säger: Det är inte sant !
(Stor munterhet.) Om jag tog genomsnittet ,av de fyra åren så skulle
summan bli mycket högre. Ja, vill ni kanske att ©dra ombud skall inta
en sämre ställning än de förra riksdagsmännen ? Vill ni för tiden som
ni sitter här tillmäta er en ringare betydelse ? Det vare dock fullkomligt
meningslöst oavsett att vad beloppets pänningvärde angår det vore
fullkomligt rättvist. (Tillrop av R. Muller: hur mycket får då
folkförtroendemännen ?) Folkförtroendemännen ? Hur stort arvode dessa får ? Jag har
ej frågat dem och inte heller kritiserat, ty jag anser detta ovärdigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
