Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar till mig med sådant förakt om ditt yrkes roil i
revolutionen. Du påstår, att litteraturen inte betyder något för
massornas revolutionära förberedande.
— När, svarade den andre, jag nyss talade föraktullt om
litteraturen, var det med hänsyn till dess resultat. Den verkliga
litteraturen gjorde oss förvisso tjänster och hjälpte oss att bryta
väg för förståelsen av de sociala sanningarna, gjorde — som
Bar-busse säger —■ revolutionen i själarna. Jag vill inte förneka den
relativa betydelsen av den roll Saint-Simon spelat, Rousseau,
Diderot, Yoltaire etc., litterära förberedare av Danton,
Ro-bespierre och Marat, som har att tacka för hela sin skolning dessa
filosofer och forskare, vilka av nyfikenhet eller nyck sökt och
upptäckt det mänskliga samhällets grundbrister och av kärlek till
de förvärvade kunskaperna byggt upp de första utopierna till en
ordning och ett system av mera rättvisa. Men det skulle vara en
platthet värdig den borgerliga ideologien att anse dessa verk som
ett betydelsefullt element i de orkaner, som förstörde
feodalis-mens bastilj (för att på dess plats uppresa borgarväldets).
Vidare måste man konstatera, att de som dikterade den stora
revolutionens händelser, massorna, aldrig varit påverkade varken av
Rousseau eller av encyklopedisterna. Åtminstone träffar man
inte i deras handlingar ett uns av Voltaires ideologi. I
Konstituerande församlingen fanns det en hel del män som citerade
de stora föregångsmännen. T. o. m. i de första lagarna av år
1 och II kan man finna spåren av (alltid våldsamt förvridna)
idéer från dessa lysande män av den fria tanken. Men de
litterära institutionerna och lagarna var aldrig annat än
dagsländor och det som alltjämt härskade det var det borgerliga
hyckleriet och den borgerliga idiotismen, som under sina fraser endast
dolde lystnaden efter makt och förmögenhet. . .
— Men särskilt sista århundradet populariserades
litteraturen mycket och var till stor nytta för proletariatets utvecklade
element.
— För rörelsen har detta ingen betydelse. Naturligtvis är
allt, som tjänar till att lyfta arbetarklassens själ och intelligens,
nyttigt för oss. Enligt min uppfattning är den ryska
proletkult-rörelsen den som gett de bästa direktiven för massans fostran.
Och proletkult inskränker sig inte bara till litterär propaganda.
Den har rätt. Våra dagars proletär måste lära sig många
praktiska saker för att förstå att eröva och hålla fast makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
