Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ’handslag som vänner. Matrosens hatrus hade gått .av, han hade mött
människan Liebkneoht och denne hade fått ännu en anhängare. På
samma sätt har den store döde fascinerat författaren till ifrågavarande
biografi. Schumann är en humanist (omlärd krigsentusiast av 1914), som
sysslat med diverse själiska forskningar och bl. a. utgivit en bok om
Själen oöh lidandet, en ”opolitiskt kommunistisk” sagobok ur myrornas liv
o. d. Hans skrift om Liebknecht lider trots sina förtjänster självklart av
författarens egen oklara åskådning och han har ej lyckats förstå kämpen
oeh lyckolängtaren så som ihan kommer att förstås av en intellektuellt
klarare framtid. Där han kommit honom närmast har det skett så som
hittills de stora massorna jort det: med järtat.
Schumanns bok ger först en intressant utredning av Karl
Lieb-knechts härstamning, som märkligt nog kan ledas tillbaka till en annan
stor oppositionsman Martin Luther, och redogör för olika framstående
personer i släkten, utförligt för fadern Wilhelm Liebknecht, i så mycket
till liv och karaktär lik sonen. I bägges väsen och gärning fans också
det omutliga Lutherska patos: ”Här står jag och kan .icke annat. Gud
jälpe mej. Amen.” Naturligtvis inte i religiös mening. Efter en skildring
av Karls barndom på landet (i Borsdorf) under nöd och förföljelse men
i intimaste kontakt med naturen och i ett det innerligaste familjeliv
—–varom ju även hans fängelsebrev bär det vackraste vittne —, följer
förf. hans ungdom, färden till Finland och sammanträffandet med den
finske socialisten Herlin, värnplikten, grundläggande för hans
antimili-tarism, den viktiga tiden som. juridiskt biträde vid en domstol i
West-falen, hans bana som advokat i Berlin och hans politiska liv över
riks-dag.s-debatter av internationella mått, högförräderiprooess och förbindelser
med franska socialister före 1914 till krigsåren och Liebkneohts av alla
kända stolta bragd för fredens och revolutionens sak. Man läser andlöst
den väl sammanförda framställningen av hans häktande, fängelselivet —
förut känt genom recension i Zimmerwald av L:s brev — odh framför
allt de sista dagarna, en skildring som vår tidskrift i ett följande nummer
kommer att tillåta sej trycka ,av. Stor står idealisten Liebknecht
för oss även i de sista timmarnas utmattning och nerv-avspänning, när
Spartakus slagits ned och han själv dolde sej som ett jagat jur; hos en
kamrat, en arbetare i Neukölln, förstad till Berlin, fann han en kort
tillflykt, och där isatt han som i en annan värd — en hel dag läsande
sagor för denne arbetares lilla dotter!
Sedan går förf. in på sin jältes personlighet, citerar
bor.garpräs-sens blodtörstigt belåtna nekrologer över den mördade men också de
gripande kärleksbevisen från de jnpa leden, från kända oeh okända
fattiga människor, för vilka den döde blev något övermänskligt stort. Sin
egen beundran för honom kan förf. ingalunda dölja. Visserligen tar han
gång på gång avstånd från Liebkneohts sista dagars politik i våldets
tecken, visserligen betygar han gång på gång sitt misstroende för
massorna, som fördärvar varje idé, odh finner L:s grundfel ,i doktrinarism
och övertro på dessa mossor, det i den gode humanistens och
personlig-hetsdyrkarens ögon till varje idépolitik odugliga proletariatet — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
