Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklädnad, ock ledaren själv proklamerade högt: jag är ingen
kommunist.
Därmed kom frågan i ett annat läge vid kongressen. Hade
ännu vid representantskapsmötet på kösten den goda viljan till
fortsatt sammankållning förefunnits kos majoritetsriktningen,
dock givetvis på en kommunistisk linje, så kade den gångna tiden
visat det fåfänga i sådana förhoppningar. Minoriteten föregav
sig visserligen vilja kvarstanna i partiet, men på villkor att den
erhöll ”rörelsefrihet” för sin uppfattning, d. v. s. rätt att driva
separatpolitik i center-anda och att bekämpa eller i varje fall att
ta avstånd ifrån det kommunistiska partiets grundprinciper.
Detta var givetvis en orimlighet och skulle ka skapat ett tillstånd
av permanent inbördeskrig i partiet, i verkligheten två partier
inom samma organisatoriska ram, det sämsta av allt. I punkt 21
av villkoren heter det också uttryckligen: ”De partimedlemmar,
som principiellt förkastar de av den kommunistiska
Internationalen antagna riktlinjerna, må uteslutas ur partiet. Detsamma
gäller särskilt delegerade på den extra ordinarie kongressen.” Både
tesernas föreskrift och det objektiva läget i partiet framkallade
sålunda brytningen. Beslutet blev, att de partimedlemmar, som
icke av taktiska eller praktiska hänsyn gått emot villkoren utan
principiellt förkastade den kommunistiska Internationalens
riktlinjer, betraktades som icke tillhörande partiet. Detta beslut
fattades med 173 röster mot 34, och minoriteten lämnade därpå
kongressen och grundade sitt eget ”oavhängiga” parti.
Man har från minoritetshåll gjort gällande, att det var
hänsynslöst att avskilja minoriteten redan vid kongressens början
och att den hade bort få övervara utformandet av det nya
programmet och stadgarna, av vilkas formulering mångas slutliga
ställningstagande kunde ha berott, och genom den nu valda
taktiken säges man ha stött bort åtskilliga som eljes blivit kvar i
partiet. Detta låter rätt bestickande, men ett dylikt framgångssätt
var icke desto mindre omöjligt. Ty därigenom skulle kongressen
givit tillfälle för personer, som var principiella motståndare till
den kommunistiska grund, på vilken partiet skulle uppbyggas,
att utöva inflytande på partiets nygestaltning, något som
fullständigt kunde ha förryckt det hela och nödvändiggjort en
ny kongress efter den ändå med visshet kommande brytningen för
att ställa allt på rätt bog igen.
Så gick det socialdemokratiska vänsterpartiet efter en knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
