Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under ett krig komme denna motsatsställning med nödvändighet
att skärpas till kris. Regeringen sökte förgäves utjämna
missförhållandet genom sänkning av fraktkostnaderna. Den politik,
man nu förde, var just icke inriktad på tillgodogörandet av
landets egna naturtillgångar, utan det var fastmera en hänsynslös
och ensidig rustnings- och rentabilitetspolitik.
Även järnbehovet överskred betydligt produktionen. Från
171 millioner pud under år 1908 hade produktionen av järnmalm
stigit till 295 millioner pud under år 1913; produktionen av
halvfabrikat från i runt tal 175 millioner pud upp till 317
millioner pud; produktionen av färdiga järn- och stålvaror från 148
millioner pud till 262 millioner pud. Men detta räckte icke till
på långa vägar. År 1911 antogs en lag, som tillät importen
av-utländsk järnmalm med minskade tullsatser. Visserligen
utnyttjades denna tillåtelse mycket kraftigt, men likväl minskades icke
järnbristen. Hyttorna och valsverken levererade sedan lång tid
icke ens till de överenskomna terminerna. I slutet av år 1913
inlät sig järnmalmsleverantörerna icke längre på fasta
leverans-terminer. Privatbanorna erhöll en stor del av sitt material först
efter en försening av 7 månader. Under år 1913 nästan blott
hälften av de beställda järnvägsskenorna. Äve statsbanorna
klagade över, att man drog ut på tiden med leveranserna.
Visserligen rådde det högkonjunktur för den ryska järn- och
stålindustrin, men denna högkonjuktur var en sjukdom av oförenliga
motsättningar liksom högkonjunkturen inom stenkolsindustrin.
Industrialiseringsfebern hade kastat Rysslands metallurgiska
industri in i en mycket farlig situation.
Med en sådan motsägelse kunde naturligtvis det ryska
varu-utbytesproblemet icke lösas. Man vill göra landets egna
naturrikedomar tillgängliga men gick med sina storartade
järnvägs-planer långt över möjligheterna för dessa naturrikedomars
tillgodogörande. Man ville bygga ett antal strategiska bänor; men
den egna materialproduktionens tröga tempo fördröjde
byggandet. Ett jättelikt järnbaneprogram hade utarbetats. I norra
Ryssland, i nordväsra Ryssland, i sydvästra och södra Ryssland, i
mellersta Ryssland, i Kaukasus, i Sibirien och Centralasien skulle
nya spår läggas eller gamla spår utvidgas eller förstärkas. Men
ännu hade man.icke ens tillräckligt med brukbara lokomotiv på
de gama järnvägarna, och vid dessa rådde en fruktansvärd oreda
i materialförvaltningen, som först måste avskaffas, innan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
