Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde tänka på att bygga nya järnvägar. Utländska lån och i
förväg anlitade utgiftsposter i budgeten, sådant hade man
tillräckligt av, men vad som fattades, var kraft och skyndsamhet.
Såsom en följd av sitt imperialistiska utvidgningsbehov hade
Ryssland mer och mer gjort utlandet till sin ekonomiska
kolonisator i stället för att1 systematiskt oeh med egna medel, med
förnuftigt hänsynstagande till sina egna möjligheter och avstånd
själv skapa sig rikedomar. Ju snabbare denna utvecklingsprocess
gick, desto förr måste Rysslands politik utmynna i krig och
revolution.
Ar efter år blev det allt tydligare, att Ryslands väldiga
ekonomiska problem icke kunde lösas på detta sätt och med sådana
metoder. Penningspekulationen, bankerna, börsen frodades
visserligen, men Rysslands verkliga produktivkraft,
industriproletariatet och bönderna, stod och stampade på samma fläck. Det
drivhusmässiga uppsvinget skedde på bekostnad icke blott av
Rysslands naturliga, ekonomiska organism utan också på bekostnad
av den levande arbetskraften. Kriget kunde blott skärpa denna
förvända situation, måste påskynda den socialpsykologiska
förvandlingen och nödvändiggöra en revolutionär explosion.
Ser man utvecklingen, sådan den här framställes, så var
revolutionen en naturnödvändig följd av den ryska ekonomins
fullständiga brist på organiskt sammanhang. Denna anorganitet
fordrade och framtvingade revolutionen för räddandet av
ekonomin och förberedde den socialpsykologiskt för detta ändamål i
samma mån, som den blev akut.
Någon tid före kriget utarbetades tsarens finansprogram, som
var ett kamporgan mot finansieringen från Västeuropa, mot
guldmyntspolitiken, mot Wittes och Kokovtsovs kreditmetoder.
Det var en sorts nationaliseringsprogram, men emedan det var
ett partiprogram, så blev det ett nationalistiskt
naionaliserings-program. I alla händelser var det ett program, framtvingat av
fruktan, och som bevisade grundfalskheten av den hittills följda
ekonomiska politiken. Man svärmade för detta program, man
hälsade det såsom en frontförändring, såsom en helomvändning
hän mot ett lyckligare rike.
Det följde dumaförhandlingar mot varuspekulationen,
angrepp på börsagiotaget i Petersburg och försök att göra det
pen-ninggivande Europa förtroget med frontförändringen och försona
det med densamma. Men det var för sent: ekonomins anorga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
