- Project Runeberg -  Zimmerwald. Socialistisk månadstidskrift / 1921 /
183

(1918-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

former, förklarar sig producenterna av den samtida litteraturen,
den levande litterära uppsättningen, bankrutt. Egendomligt —
de ville kanske gärna skriva för det nya samhället, liksom de
skrev för sina kapitalistiska förläggare och redaktörer, men det
går inte. Efter några lika naiva som falska försök och
experiment tiger de. De vet inte, hur de ska bära sig åt. Yad de har
givit förut, det var den gamla epokens ideologi. De tillhör själva
den förgångna epoken. Det de nu försökte sig på var inte deras
sak, det blev artificiellt och därför inte konst.

Eör att ta det mest närliggande exemplet: den första
ungerska revolutionen (Karolyi-systemet, som i hög grad liknade
Ke-renskijs) öppnade munnen på de borgerliga ungerska skribenterna.
De trivdes i det pittoreska kaos, där vem som helst kunde spela
vilken roll han ville. Men proletariatets diktatur tystade detta
larm. Förvisso, våra litterära visade mycken god vilja till
arbete: man hade mycket brått att få ut förskott hos Litterära
produktionsrådet, men arbetena blev aldrig skrivna. Och om
sovjetregimen ännu existerat i Ungern, så skulle förvisso ej den nya
tidens litteratur skapats av den gamla regimens folk, eller
tydligare uttryckt: i den nya litterära världen skulle ej stannat kvar
annat än några få (förelöparna) och de ”nya”.

Men man vet heller inte, om denna nya litteratur hade varit
acceptabel för den nya klass som kommit till makten. Ack,
vi vet intet, och även detta intet är mycket komplicerat. Den
främste litteräre förelöparen till den ungerska sociala revolutionen
var André Ady, och jag tror inte, att, frånsett några dikter
skrivna direkt för arbetarna, hans poesi skulle varit begriplig för
massan. Det var de kultiverade av kapitalistklassen som bast
uppskattade denne store revolutionäre diktare. Jag vill inte tala
om den ”aktivistiska” rörelse, som presenterade sig som den nya
epokens litterära och konstnärliga uttryck och inför vilken den
frigjorde mannen av folket står gapande i oförstånd och inte vet
vad han ska göra med dess producenter. Men vid sidan av dessa,
som inte har något alls gemensamt med revolutionens sak och inte
alls försöker lägga sig i den, finns det en grupp författare, som
också haft sin lilla andel i förberedandet av det revolutionära
sinnelaget. Men det var mot deras vilja och då de såg, att
revolutionen inte gav dem de väntade tantiämerna, avstängde de sig och
saboterade sitt eget arbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:51:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/zimm/1921/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free