Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vetenskap, som .sprängde våra bibliska föreställningar om
världens och människans väsen, behöver icke göra avbön lör det verket: Det
består och det är stort. Men den behöver göra avbön och har redan
gjort det för den lättsinnighet, varmed emot deras kristna uppfattning
uppställdes vissa ”eviga lagar”, som vid närmare prövning visat sig
fullständigt illusoriska. Det lider intet tvivel om att den materialism i det
allmänna tänkesättet, som en tid suttit så i högsätet, på olika vägar
smugit sig in i den modärna arbetarrörelsen och den modärna
socialismen och matat outvecklade hjärnor just med det halvvetenskapliga
vrö-vel, som är all verklig vetenskaps farligaste fiende. Det är ganska visst,
att framtidens historieforskare kommer att enas om att i den tredje
Internationalen och dess 21 teser se just ett sista utflöde av den trånga
dogmanda, som den detroniserade kristendomen lyckades liksom en sista
hämndeakt påtrycka den modärna vetenskapen under dess första svåra
timmar.
Men nu är den frigjord därifrån. Den står ödmjukt inför
tillvaron och reser icke längre några högmodi g a
anspråk på att ”förklara” världen.* Den har ett enda anspråk:
att i frihet få arbeta vidare, experimentera sig fram genom de ändlösa,
rikedomar av okänt land, som omger oiss. Den dumma självtillräcklighet,
varmed vissa sociala köksmästare fortsätter att lägga ut sina texter om
huru allting skall ordnas och läggas till rätta, svävar fullständigt i
luften. Den liar icke längre något som helst stöd i den vetenskap de
åberopar sig på — och är därför oundvikligt dömd till undergång.
Detta att vi icke har någon fast, orubblig kunskap
om v ä r 1 de n*, att vi måste experimentera oss fram, ständigt
’experimentera oss fram, att alla våra teorier ingenting annat är än
erfarenhets-rön och att de alltså genom nya erfarenhetsrön kan fördjupas och
förändras, att de endast är vägledare, som kan leda rätt men också kan
leda fel och att vi ständigt måste vara på vår vakt gentemot våra egna
teorier, ätt vår verkliga ledstjärna, eller kanske riktigare det >som sättes
i rörelse icke är vår kunskap utan vår vilja, vår längtan — — — och
socialister är vi när denna vår innersta vilja och längtan stöter oss
framåt mot nya tider, då vårt arbete icke ska vara en handelsvara utan
ett stolt och frivilligt uttryck för vår skaparkraft — — — allt detta ’är
hastigt sammanträngt, ungefär vad den modärna vetenskapen har att lära
oss som människor.
Men har man tillägnat sig den uppfattningen, då framstår för en
tankefriheten och fördragsamheten mot olika
tänkande som a j ä 1 V a grundförutsättningen för all
utveckling; den doktrinarism, som utmynnar i argumentering med knytnävar
och smädeord, som ett dödande gift för allt andligt liv.
Slutsats: ett arbetarparti, som vill leva och utveckla, sig måste ge
utrymme åt alla nyanser av socialistisk tanke, det måste
till sitt väsen vara ett verkligt fördragsamhetens parti, ett den öppna
och orädda kritikens parti. Endast under den förutsättningen kan det
växa sig mäktigt och stort.”
Så ser högersocialismens filosofiska bakgrund ut. Ocli efter
att ha sålunda storordigt proklamerat fördragsamheten som
grundförutsättning för ett livaktigt parti, går hr Backlund över
till att fordra ”lojalitet” gentemot partiledningen och motionera
den förestående ”rensningen” av kommunister ut ur den franska
Landsorganisationen — som han jämför med rensningen 1917 i
det svenska högersocialistiska partiet! — Det är tydligen en
omedveten naivitet, som låter hr Backlund med detsamma för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
