Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
störa verkningarna av sin sköna teori med en krass inkonsekvens.
Och det kan inte vara annorlunda. Man kan ju inte vänta annat
än sofistisk apologetik av en ”vetenskaplig” teori som
ingenting annat är än tvivlande dekadans.
”Relativitet i all vår kunskap”, ”inga eviga sanningar”, den
modärna vetenskapen ”reser icke längre några högmodiga
anspråk på att ’förklara’ världen”, vill inte vara lika dum som
”vissa sociala köksmästare”, ty ”vi har icke någon fast,
orubblig kunskap om världen” •— se där den backlundska filosofins
grundläror (dogmer), som passar så väl ihop med Russells
”föränderliga fluiditet och skeptiska praktiskhet”. Och det är nu
dessa, som ska göra’t: störta marxismen!
Nu kan vem som helst, som läst några citat ur Engels
filosofiska verk, anmärka att uttryck sådana som "relativitet i all
vår kunskap” och "inga. eviga sanningar” kunde vara lånade
därifrån. Och det är ju gemensamt för både marxismen och den
modärna vetenskapen, att de nekar de gamla filosofiska (liksom
religiösa) systemens eviga sanningar (dogmer). Men med
detsamma skiljs vägarna. Den s. k. modärna vetenskapen (den
borgerliga vetenskapen) förklarar skepticismen (tvivlet) som sitt
eviga rättesnöre, förnekar sofistiskt all sanning och slutar i
cynisk (”hundaktig” eller på svenska ”svinaktig”) dekadans. Sitt.
bästa uttryck finner denna dekadans i satsen, att ”vi icke har
någon fast, orubblig kunskap om världen”; ty om vi inte har den.
så kan vi inte ha någon fast kampgrund, någon säker taktik,
utan allt flyter i osäkerhet — just som borgarna vill. Här är
den filosofiska splittringsgrunden för arbetarrörelsen,
”toleransen” mot vem som helst som kallar sig ”socialist” eller
”demokrat” ((Scheidemann, Wilson, Lloyd-George), men å andra sidan
hetsen, det gemensamma skallet mot bolsjevikerna,
”dogmatikerna”. Det är om sådana ”vetenskapsmän” som Engels skrev
(Ludvig Eeuerbach s. 57): ”Och på de historiska vetenskapernas
område, filosofin inberäknad, är med den klassiska filosofin den
gamla teoretiskt-hansynslösa andan alltigenom försvunnen;
tankelös eklekticism, ängslig hänsyn till karriären och inkomsterna,
ända till det tarvligaste strebertum har kommit i dess ställe. De
officiella representanterna för dessa vetenskaper har blivit
bour-geoisins och den bestående statens ohöljda ideologer — men i en
tid, då dessa båda står i öppen motsats till arbetarklassen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
