Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marx oclr Engels erkände den klassiska filosofin (Hegel)
liksom den klassiska ekonomin (Adam Smith, Ricardo) som ärliga
vetenskaper just därför att dessa sökte hänsynslöst efter
sanningen och svarade jakande på frågan: ”Är vårt tänkande i
stånd att lära känna den verkliga världen, kan vi i våra
föreställningar och begrepp skapa en riktig spegelbild av
verkligheten?” Men med den klassiska ekonomin och filosofin slutar
clen borgerliga vetenskapen att vara vetenskap. Eller som Rosa
Luxemburg säger: marxismen är barn av den borgerliga
vetenskapen, men dess födelse kostade modern livet. Och det som nu
är kvar av denna vetenskap, är endast eklekticism,
sammanblandning av olika teorier i en röra eller sofism, snusförnuftigt
lärdomsmakeri, som går ut på att beröva arbetarna den fasta
mark under fotterna som marxismen ger dem.
Ty om ock vi erkänner bristfälligheten och
otillräckligheten i det mänskliga vetandet, så försöker vi dock att fastslå de
erfarenhetsrön som vetandet kan ge oss. Fastän vi vet att
dagens sanning är olik gårdagens sanning och morgondagens
sanning kommer att vara olik dagens sanning, så hindrar detta oss
ej att så skarpt som möjligt fatta och fastslå dessa sanningar:
dagens sanning som rättesnöre för dagens strid, vilken igen ger
plats åt morgondagens strider på grund av dess sanning.
Lenin skriver i sin bok mot Kautsky: ”Dialektiken nekar
de absoluta sanningarna samt utvecklar motsättningarnas
omväxling och krisernas betydelse i historien. Eklektiken vill inte
ha ’för absoluta’ påståenden för att driva igenom sin borgerliga,
kälkborgerliga åstundan att med ’mellanstadier’ ersätta
revolutionen . . . Dialektiken är konkret och revolutionär. . . . Hrr
Kautskys och Vanderveldes eklektik och sofistik
sammanblandar, till borgarnas fromma, allt vad som finns konkret och givet
i klasskampen, för att sätta i dess ställe ’övergångens’ begrepp,
med vilken man kan skyla . . . sin avsägelse av revolutionen.”
Dialektiken — den marxistiska tankegången — är konkret.
Den tar alltid ställning till handgripliga ting, fakta,
undersöker dem och drar slutsatserna, som inte är endast teoretiska utan
praktiska, paroller, kampmetoder.
Låt oss ta ett exempel. Imperialismen. Vi undersöker den
och finner att den med naturnödvändighet för till krig. Och
är själv en naturnödvändighet, härflytande ur kapitalismens vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
