Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och’ oförgänglig som firmamentet. ”Spartakus slagen!” Åh, sakta
i backarna! Vi har inte flytt, vi är inte besegrade. Och om de
än slår oss i bojor — vi är där och vi förblir där! Och segern
ska bli vår. Himmelshögt slår händelsernas vågor — vi är vana
att slungas från toppen i djupet, men vårt skepp går
sin raka kurs fast och stolt ända
tillmålet. Och om vi inte längre lever då när det är nått -— leva
ska vårt program; det ska behärska den
befriade mänsklighetens värld. Trots all t.”
Nästan ännu vidrigare än mordet och den lögnvävnad, som
nu spanns ut, var de politiska intrigernas och hetsens skådespel.
Följande lilla tidningsnotis — en ur högen! —- karaktäriserade
stämningen: ”På aftonen den dag, då Karl Liebknecht och Rosa
Luxemburg mördats i Berlin, tillkännagav i Wilhelmshafen
direktören för en operett-teater sin publik den sorgliga händelsen.
Och det på så vis, att han i en mellanakt i operetten lät
kungöra den med trumpetfanfar och sedan meddelade publiken den.
Publiken mottog den med livligt bifall.”
Den 25 januari blev Liebknecht begraven, tillsammans med
Spartakus-veckans fallna. Oöverskådligt var det tåg, som följde
hans kista. En ädel, ren människa av innerlig vilja återgavs åt
den alstrande moder Jorden, som han så älskat.
(Sammanfört ur H. Schumanus i Zimmerwalds marshäfte
recenserade bok om Karl Liebknedht.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
