Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga ansvaret och inte girondistiskt dolde sin fruktan bakom
”pö-belns okontrollerbara raseri”, beslöt utföra beslutet. Han åsåg
arkebuseringen av spionen Veysset. Han auktoriserade
skjutandet av ärkebiskopen m. fl. — avrättningarna vid La Roquette.
Ingen kan undgå att känna medlidande med dessa män.
Många var utan tvivel skyldiga men de flesta var icke
överbevisade och många oskyldiga. Särskilt ärkebiskopen var en
rättskaffens och from man. Men hur hård och fruktansvärd denna
sista handling var, är det svårt att döma varken Ferré eller
Kommunens upphetsade soldater. Det har aldrig funnits en regering,
som under liknande omständigheter skulle underlåtit att utföra
sin högtidliga hotelse. Kommunens sista åtgärd var lika
rättfärdigad som någon den utfört förut.
ijC-
Ferré ställdes jämte andra medlemmar av Kommunen inför
tredje krigsdomstolen, där Merlin var ordförande och Caveau
allmän åklagare, bägge brutala officerare; den sistnämnde blev
sedermera galen och hade vid denna tid just sluppit lös från en
sinnessjukanstalt.
Kommunen var en hoprafsad församling och återspeglade
alla de parisiska arbetarnas fel och förtjänster. För ihop på en
slump en hop arbetare den dag som är och vad får vi? Kanske
en eller två dåliga individer, ett antal pratmakare, en mängd
hederliga och medelmåttiga män och mycket få
förstaledskäm-par. Sådan var Kommunen. Där var Blanchet, en förfalskare,
Pindy, en överbevisad spion, Pyat, en feg skrävlare, där fanns
otaliga talare och många tysta obemärkta män, samt några få
— mycket få — som dugde till vad de hade tagit itu med.
När Kommunen kom till den kritiska situationen, var dess
bästa män döda. Delescluze och Kigault hade dödats i en
gatustrid. Flourens och Duval hade mördats som fångar utanför
Paris’ murar flera månader tidigare. Yarlins till oigenkännelighet
misshandlade kropp låg i något dike nära Paris. Ferré ensam,
med hjälp av Trinquet, en skomakare, hade att ordna den
förfärade massan.
Men inför rätta sjönk de svaga ihop och sökte klara sig.
Urbain, som föreslagit dekretet om gisslan, sade: ”Jag kan
endast uttrycka min stora sorg över det förslag, jag gjorde
Kommunen, och den indignation jag kände mot brandanläggningarnä
och morden mot slutet.” Regére, medlem av offentliga välfärds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
