- Project Runeberg -  Zimmerwald. Socialistisk månadstidskrift / 1921 /
222

(1918-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommittén: ”Jag kom till Kommunens möten först framemot
fyra om eftermiddagarna och gick därifrån innan det var slut.
Kommunen slösade tid på onyttiga diskussioner och forcerade
igenom en massa heslut mot slutet av mötena, då jag inte var
kvar. Och jag försäkrar, att jag visste aldrig någonting om
beslutet om gisslan.” Rastoul: ”Herr ordförande . . . Jag
protesterar med all kraft mot morden och brotten som begicks eller
planerades under Kommunens blodiga dödskamp. Varken nära eller
på avstånd, direkt eller indirekt vill jag ha något gemensamt
med de män som brände Paris och sköt gisslan.” Courbet, den
store konstnären, sade, att han röstat för att slå omkull
Ven-döme-kolonnen endast av estetiska skäl, och tillbakavisade
in-ställsamt varje ansvar för Kommunens handlingar.

Hela tiden försökte Ferré att med sitt föredöme inspirera
dessa män till att åtminstone uppföra sig som det hövdes
arbetarrepresentanter inför en segrande fiende. Från första början
vägrade han att försvara sig. Hela rättegången igenom stack han
emellertid emellan med frågor eller kommentarer, som gav honom
tillfälle att framställa någon tarvlighet eller ohederlighet som
regeringen begått eller på nytt stryka under sin fiendskap till
det samhälle som dömde honom. Merlin och Gaveau, domaren och
åklagaren, hade för länge sedan lämnat varje opartiskhet och
avbröt ihärdigt hans slutsatser. Hans advokat lyckades skaffa
honom tillåtelse att läsa de sista meningarna.

Ferré: ”Jag är en medlem av Kommunen och i händerna på
dess besegrare. De vill åt mitt liv. Låt dem ta det. Jag tänker
inte söka rädda det genom feghet. Jag har levat fri och jag
tänker dö fri. Jag vill bara tillägga en sak. Lyckan är nyckfull
och jag överlämnar åt framtiden mitt minne och min hämnd.’

Merlin: ”Minnet av en mördare.”

En advokat, kränkt i sitt yrkes hederskänsla, protesterade
mot att Merlin, som skulle gälla för en opartisk domare, hade
kallat Ferré mördare. Det fina auditoriet skrek högt mot honom
och när det åter blivit tyst svarade Merlin leende: ”Jag medger,
att jag använde det uttryck ni nämnde. Jag antecknar er
anmärkning.”

Ferré dömdes till döden. Hans till varje brott oskyldige far
var också i fängelse; hans mor hade genom misshandel blivit
tokig och dött sådan; hans bror var fängslad och mycket sjuk
på‘ grund av misshandel från versaillarnas sida. Endast hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:44:52 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/zimm/1921/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free