Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihandelshåll om ”reglering och kontroll” så där i allmänhet,
från regeringsbanken om hur ”det ruskar i vår gamla stolta
industribyggnad”, om tullskydd — mot arbetslösheten, om
tullarnas värde och roll jämte lönenedpressningarna som återställare
av sundare ekonomiska förhållanden, så måste man förvånas
över hur ytligt dessa förhållanden undersökas och bedömas.
”Reglering och kontroll” kan icke förlikas med en
bolagskapi-talism, som självrådigt vill reglera med regering och riksdag
som lydiga redskap och utan hänsyn till hela samhället. Redan
importspekulationen hämmar f. ö. verkan av de
marknadsrestrik-tiva tullåtgärderna.
Vart lands produktion och handel är ett stycke av
världsekonomin och kan leva och växa endast inom och med denna.
Efterkrigsåren med sin fortsatta straffisolering har klart
bekräftat detta. Gränserna måste öppnas för en ”reglering och
kontroll”, som med säker statistik över produktion och behov
anvisar var nation en naturlig produktion och ett naturligt
utbyte. Gränserna få däremot icke stängas medels en ”reglering
och kontroll”, som medför ömsesidig obehövlig prisuppskörtning
och i onödan ökar kostnaderna utan motsvarande
produktionsresultat. Om vi för vår handelsbalans och vår utländska kredit
äro i första rummet hänvisade till vårt exportöverskotts
avsättning och vår imports förbilligande, så är det rentav ekonomisk
galenskap att utmana andra länder till restriktioner gentemot
oss. Tyvärr befinner sig all borgerlig ekonomipolitik
allestädes i samma återvändsgränd. Problemet kan slutligen endast
lösas medels en fullständig revolution i alla staters tull-
handels- och traktatsystem d. v. s. det kan icke lösas utan att draga
med sig en internationell samhällskontroll över arbete och
utbyte, som i sin ordning förutsätter kapitalisternas avskrivning.
Av tullskydd har arbetarklassen i sin helhet
följaktligen ej det minsta intresse ”Dumping” gör tullmurarna
illusoriska. Varför är ”dumping” möjlig? Svar: underbetald
arbetskraft. kanske även mer effektiva maskiner i konkurrensen.
Där möta vi då åter det ovan berörda, stora problemet.
Arbetsbristens onda kan endast undanröjas- därigenom att
arbetarna över gränserna byta direkt det av dem reglerade arbetets
avkastning och därigenom utjämna tillgång och efterfrågan på
arbete, som måste bringas i samklang med tillgång på och
behov av varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
