Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
14)24
alla och vidare leder den i en sådan riktning att inte bara den
enskildes eget utan också liela samhällets väl främjas. Ett par
antydningar ska här göras till belysning av detta.
Vad man har att gå ut ifrån är mer eller mindre egoistiskt
betonade människor, som i regel ökar sina ansträngningar
endast om de därigenom erhåller en större belöning på ett eller
annat sätt. Den som utför tungt, svårt eller obehagligt arbete
vill naturligen ha mer i ersättning än den som utför ett lätt eller
behagligt. Och den ,som sysslar med samma arbete som en annan
vill ha mer än denne senare, om han arbetar mer intensivt. Det
• gäller därför att söka få till stånd en sådan ordning att ett visst
kvantum arbete ersättes lika som ett annat lika stort av samma •
art. Detta ar idealet, som man endast mer eller mindre kan
närma sig. Det går kanske lättare demonstera, om man ställer
upp arbetstimmen såsom enhet. Vi tar alltså ett arbete av viss
art. Om detta av en man kan fullbordas, när han arbetar
genomsnittligt på 1000 timmar så är det värt 1000 arbetstimmar. Ett
annat arbete kan också med samma intensitet fullbordas på 1000
timmar men det är obehagligare och är därför värt t. ex. 1200
arbetstimmar. Det kan så på den grund bestämmas, hur många
arbetstimmar t. ex. en fabriks prestation är värd. Det kan
vidare på grundval härav från samhällets, sida fastställas en
mi-nimiprestation, som varje fabrik, varje ”företag”, har att lämna.
Under förutsättning att ett ”företag” lämnar denna
minimipres-tation så bör det sedan erhålla stor frihet att bestämma sättet
för dess åstadkommande. Alltså får ”företaget”, d. v. s.
arbetarna inom detsamma, bestämma lönemetoder, arbetstid och
arbetssätt. ordnandet av förmånsfrågan o. s. v. Därmed får arbetarna
en bestämmanderätt inom ramen för det helas krav. som
främjar deras arbetslust, deras energi. Det är också så att den metod,
söm lämpar sig på en arbetsplats, är mindre lämplig på en annan.
På en plats går det t. ex. mycket bra att tillämpa timlön,
all-denstund arbetarna förmår ungefär lika mycket och alla utan
vidare gör vad de förmår eller eljes kan direkt kontrollera varandra
eller kan överenskomma om en viss hastighet på maskinerna,
etter vilken sedan alla måste rätta sig; på en annan plats är
däremot ackordslön mera lämplig. Beträffande förmän så är det
lämpligt än att det inte alls finns några, än att alla turas om
att vara det, än att en stadigvarande tillsättes o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
