Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter kapitalismens simle; den ohindrade utvecklingen av denna
kris tillåter emellertid även en annan lösning: ”de kämpande
klassernas gemensamma undergång”, tillbäkafallandet i ett
tillstånd av barbari.
Den kapitalistiska utvecklingens ”naturlagar” kan alltså
endast föra samhället in i den sista krisen. Ingen vaken iakttagare
av den hittills förlupna revolutionsperioden kan underlåta att
komma till insikt om, att de allra väsentligaste fast teoretiskt
och taktiskt minst förutsedda, hindren för revolutionen och dess
seger ligger mindre i bourgeoisiens styrka än i ideologisk a
hinder hos proletariatet själ v t. Vi kan här
icke upprulla hela mensjevismens problem. Det måste blott
betonas, att detta problem så gott som icke spelat någon roll i den
förrevolutionära teorien; man var inriktad på den gemensamma
kampen mot bourgeoisien, men icke på kampen mellan de
prole-täriska partierna inbördes. Revisionismen framträder i den
ickeryska litteraturen som ett problem, som måste lösas inom
partiet. Att det emellertid är ett världsproblem, ja måhända det
avgörande problemet för revolutionen, bevisas av att kapitalismens
förfärligaste kris, de hastiga på varandra följande revolutionära
situationerna, sådana ideologiska förvirringar hos bourgeoisien att
statsmakten glidit den ur händerna, ingalunda förmått
tvångsvis framkalla en revolutionär
ideologi hos proletariatet. Ur detta sakläge måste
emellertid icke endast dragas taktiska slutledningar mot den
mensje-vistiska ideologien, vilken eljes kommer i den bekväma
ställningen, att ur frånvaron av en genomgående revolutionär vilja hos
proletariatet sluta sig till frånvaron av ett objektivt
revolutionärt helhetsläge. Snarare måste — först teoretiskt — de där
för-•utsättningarna hos den mensjevistiska vulgärmarxismen
revideras, de förutsättningar ur vilka de nämnda slutledningarna
följer; d. v. s. det nyss nämnda och av mensjevismen som
kontrarevolutionärt symptomatiskt uttydda sakläget måste g ö r a s
till problem och orsakerna till denna —
1 åt oss endast vara uppriktiga! —
överraskande ideologiska kris hos proletariatet
måste undersökas.
Denna kris själv är visserligen ofta fastställd och dess
orsaker ingående analyserade. Det vare långt ifrån mig att vilja
betvivla riktigheten av sådana analyser som hänvisar till proie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
