- Project Runeberg -  Zimmerwald. Socialistisk månadstidskrift / 1921 /
457

(1918-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Av denna ekonomiska socialisering följde vissa konstnärliga
fördelar helt och hållet av sig självt. Kostymförråden kunde
centraliseras. Denna åtgärd gjorde det överflödigt, att vissa
utrustningar förekom ända till fem och sex gånger. Med en väl
sammanställd gemensamhetsrepertoar kunde man uppnå, att samma
rekvisita kunde användas på de mest olika teatrar. (Med
kulisserna förhöll det sig svårare, då dessa är beroende av scenens
storlek och det naturligtvis skulle ta mycken tid att genomföra
en normalisering av scenbyggnaden.) Kostym- och
möbelutrustningen i en pjäs kunde nu bli mera fullständig och stilenlig, då
det fanns ojämförligt mycket mera att välja på. Å andra sidan
blev hela uppsättningar överflödiga och kunde ställas till
förstads- eller landsortsteaterns förfogande.

Av i konstnärligt hänseende ännu större betydelse var
centraliseringen av skådespelarna, vilka nu bildade
en enda stor trupp (tills vidare dock endast i huvudstaden). Den
större möjligheten till urval vid besättandet av rollerna medförde
härliga möjligheter till bildande av konstnärligt’ högtstående
ensembler. Dock måste vi i början utstå en hård kamp mot de
olika skådespelaresällskapens lokalpatriotism. De kunde
nämligen icke lida, att deras bästa krafter skulle vinna framgångar
på ”andra teatrar”. Det dröjde länge, innan denna barnsliga
chauvinism och avund fick ögonen öppna för, att de dock på alla
teatrar spelade för ett och samma folk, blott med konstnärligt
högre prestationer.

Att skådespelarna och utrustningen genom centraliseringen
icke fastlåstes, utan kunde förflyttas hur som helst, hade ännu
mera vittgående följder. Som bekant är aldrig hela personalen
vid en större teater i arbete på samma gång. Alltid går
åtminstone hälften av medlemmarna sysslolösa utan att få säga ett
ord. Vid teatrar med succéspjäser är det oftast mer än hälften
(Detta kraftslöseri är för övrigt en typisk följd av den
kapitalistiska produktionsanarkien.) Genom centraliseringen blev det
möjligt att låta skådespelare, som icke hade arbete vid e n teater,
spela vid någon annan. Tjugo nya teatrar kunde på detta sätt
organiseras i förstäder, fabrikskvarter och mindre
landsortsstäder utan att utgifterna för skådespelarnas löner därigenom
ökades. Och skådespelerna själva var överlyckliga att få spela.

Denna skådespelarnas ”mobilisering” hade även ett annat
viktigt kulturellt resultat. För att motarbeta den osunda cen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:51:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/zimm/1921/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free