Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya anda ska en ny diktning så småningom uppstå på naturligt
sätt. Man kan väl så nya frön men icke förändra blommorna
på operativ väg. Allra minst får ffi. a n emellertid
svepa in politiska ideer i litteraturens
täckmantel för att använda teatern i
agi-tationssyfte. På det sättet blir politiken ytlig och
konsten tynande och dålig.
Det var ej lätt för kommissariatet att genomdriva denna
princip gentemot en stor del av våra kamrater, vilka genom den
gamla socialismens rationalistiskt-materialistiska uppfostran
hade förlorat allt sinne för konstens väsen och betydelse. Ett
stort steg mot den nya litteraturens rensning från kapitalistisk
ideologi togs av sig självt genom befrielsen ur kapitalismens
ekonomiska tvång. Då diktarna blev oberoende av
tantiem, behövde de ej göra medvetna
eftergifter fördein dåliga smaken, och om deras talang
ej redan var alldeles fördärvad, kunde den på nytt utvecklas ur
rent inre motiv. Även den moraliska
framgången hade nu andra förutsättningar, då
publiken till övervägande del var proletarisk.
Teatrarnas repertoar granskades omedelbart, och endast
det konstnärligt värdefulla tilläts
kvarstå. Detta betydde ej, att man endast spelade klassiska verk
eller oavbrutet ansträngde sig att nå det högsta patos.
Publiken skulle även roas efter sitt dagsarbete, men på ett
konstnärligt och vettigt sätt. De för kapitalismen typiska frivola
sa-iongsstyckena, vilka uteslutande handlar om äktenskapsbrott,
spelförluster, karriär etc., ströks obarmhärtigt från spellistan.
För att fylla luckorna gav man repriser av goda, äldre stycken,
då den nya publiken icke vurmade för ”nyheter”.
Särskilt blev man tvungen att sammanställa en fullkomligt
ny repertoar för operett- och lustspelsteatrarna, då dessa (liksom
överallt nu för tiden) stod på den lägsta tänkbara nivå.
Uppgiften var ej så svår, Offenbach, Planquette, Johann Strauss m.
fl. m. fl. erbjöd material i tillräcklig mängd, och den nya
publikens naivare och renare sinne gjorde det möjligt för den
att njuta av den goda musiken.
Då man i överensstämmelse med kommunismens
internationella väsen ej kunde forcera nationallitteraturen på bekostnad
av den konstnärliga nivån, så måste de ungerska pjäsernas värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
