Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätas efter högsta internationella mått. Nationella och
etnografiska specialsaker hade alls icke något företräde. Tvärtom,
villkoret för att ett stycke sknlle vinna vårt intresse vär, att det
hade en övernationell allmänmänsklig betydelse. (Detta
utesluter ej den nationella egenart, som yttrar sig i. stil, personer,
miljö och kolorit. Det är tvärtom ett kännetecken på verkligt
stor konst, att den med lokalmiljöns omedelbart upplevda
färgskala kan måla en bild av internationell giltighet och betydelse.)
Man företog sig därför att för den ungerska teatern
systematiskt översätta de värdefullaste pjäserna ur den internationella
dramatiska litteraturen. Naturligtvis även stycken av modernaste
slag. Visserligen föredrog man arbeten, som i sig dolde någon
socialistisk eller revolutionär tendens, men ifråga om
verkligt stora dikt skapelser var det likgiltig t,
v L1 k a politiska ideologier, som däri kom
till uttryck vi d,s i dan av det evigt
mänskliga. Calderons arbeten och Paul Claudels katolska pjäser skulle
komma i samma tur och ordning som de grekiska klassikerna. På
teatern gällde det blott skapande gestaltningsförmåga och äkta
poesi, ty dessa är samhälleligt ömsesidiga, eviga värden. (I Karl
Marx’ förord till ”Den politiska ekonomien” står satsen över
Horners eviga skönhet som ett faktum, vilket ej behöver
förklaras.)
För att emellertid framställa konsten under olika tider som
en samhällets spegel (vilkens glans är evig men bilderna
förgängliga), anordnades stora föreställningar. Man
uppförde en tragedi och ett lustspel från varje epok, ett slags
kulturhistoria således i teaterns
framställning. Före dessa föreställningar skulle inledningsföredrag hållas
för att sätta den däri mindre skolade publiken i stånd att se
stycket i dess rätta sociologiska perspektiv.
Den i undervisningshänseende mest betydande rollen spelade
programtidningarna. Dessa medföljde avgiftsfritt
biljetterna och angav innehållet i det under kvällen spelade
stycket. Dessa program skrevs av förstklassiga krafter och
redigerades särskilt omsorgsfullt. Pjäsens innehåll relaterades så
populärt som möjligt och på så sätt, att man utan att vara
påträngande klargjorde för proletärpubliken styckets problem,
sociologiska betydelse och estetiska struktur. En årgång av dessa pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
