Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gramtidningar och man hade haft den bästa teaterpublik som
någonsin funnits.
Tantiem fanns ej. Författarens inkomst berodde ej
på styckets framgång. Manuskriptet köptes för en större summa
tillsammans med samtliga rättigheter, även uppföranderätten för
in- och utlandet. Förlaget arbetade efter de inodärnaste
metoder. Det hade sin katalog, sin almanack och sina reklammedel.
Arvodena, som betalades för en teaterpjäs, var olika och
fastställdes efter ett bestämt schema, så att de ungefär motsvarade
det arbete och den tid, som författande av ett dylikt arbete i
allmänhet tog i anspråk.
Den nämnd, som prövade och antog manuskripten, bestod av
dramatiska författare, regissörer och skådespelare, vilka i alltid
växlande grupper detacherades härtill av sina resp.
fackföreningar. Nämnden arbetade under ordförandeskap av en från
kommissariatet utsänd intendent.
Alla författare, direktörer och regissörer, som ej var rena
affärsmän, var glada över sakernas nya ordning, vilken befriade
dem från ekonomiska bekymmer och risker samt väckte till nytt
liv de ideal, som de haft innan de hann resignera. Så gott som
alla arbetade ”som om de blivit unga på nytt”, som en av de
mest förslagna och avsigkomna gamla teaterdirektörerna
uttryckte sig.
(B61a Balåzs var ungerska rådsrepublikens teaterintendent.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
