- Project Runeberg -  Amerika. En handbok för menige man /
22

(1891) Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid affärsgatorna i New York t. ex. finnas kontor der
biljetter för olika jernvägslinier säljas, och enhvar agent
försäkrar lugnt att hans linie är den kortaste, bl hgaste oeh i
aila afseenden bästa. Det är för några af dessa agenter,
eom en del runners arbeta — och dessa böra i regeln
undvikas. Någonting, som ytterligare förvirrar nykomlingen
till Amerika då han första gången skall köpa en
jemvägs-biljett är den mångfald af kartor, som linnas öfver de trak ter
han har att genomresa. Ilvarje bolag ger nemligen ut
kartor I sammanhang med sina ti Itabeller och på kartan är
utan undantag alltid bolagets egen linie framstäld såsom
den kortaste, medan andra bolags banor se ut som om de
gingo i stora krokar eller icke alls led le fram t’ll den ort
dit man ämnar sig. Allt detta är idel bedrägeri af en art
som i Amerika anses tillåtligt, men annorstädes i verlden
alls ieke förekommer. Sådana kartor äro sä godt som alltid
orsktiga oeh vilseledande, hvarföre ingen tillit kan skänkas
dem. Det enda sättet att få reda på verkliga förhållandet
är att fråga sig före hos pålitliga personer och i detta
afse-ende kan man åter påräkna största pålitlighet hos de
ofvan-nämda emigrantkontoren, hvilka sä ja bi jetter t’ll aila
banor och förtjena lika stor kommission på livarje biljett,
hvarföre det vanligen är dem fullkomligt likgiltigt hvilken
bana man väljer.

Ett annat sätt att komma tillrätta och ett i allo
användbart sådant är det vi redan förut påpekat: att redan hos
ångbåtsagenten, der man köper biljett för oceanresan,
också köpa sådan för vidare jernvägsfärd. Alla
ångbäts-agenter inlåta s’g visserligen inte härpå, medan andra
utgifva ett qvitto, hvilket på samma bolags kontor i New
York utbytes mot en verklig b ljett, ett utbyte, som då
vanligen ombesörjes af det ombud för agenten, som tar hand
om passagerarne vid deras ankomst t’ll New York. Men
om utvandraren köper eller försäkrar sig om sin
jernvägsbiljett på detta sätt så måste han komma ihåg att han är
helt och hållet beroende af den agents redlighet, med
hvilken han uppgör a aren, ty angående jern\ ägsbiljetter är
det en mycket lätt sak för en agent i Europa att lura sin
kund på några dollars. Om något sådant företages m d
ångbåtsbiljetten är det jemförelsevis lätt för passageraren

Miuueapolis, Minn., 22 Mars 1893.
Dr. Owen: Ert No. 4 bälte har gjort mig mycket stor
nytta. Jag led af reumatism och ryggvärk, men å fort
jag började begagna bältet, blef jag b "ttre.

Fred. Johnson.

St. Louis Ilouse, 409— 411 4th St. South.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:28:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/zkamerika/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free