- Project Runeberg -  Amerikas Förenta Stater /
26

(1893) Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kolonisationstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rättigheter framgår däraf att regenten vägrade stadfäsat
konfederationen emedan den gaf for mycken makt åt folket och
folkets representanter förkastade den emedan regeringens
rättigheter blifvit altför rundligt tillmätta. De stridiga intressena
kunde helt enkelt icke förenas, icke ens genom en Benjamin
Franklins talang.

Sammanhörigheten emellan kolonierna hade emellertid fått
ett bestämdt uttryck och då följande år kriget mot fransmännen
upptogs på nytt följde en betydlig styrka kolonial trupper den af
general Braddock anförda engelska reguliera armén. George
Washington fungerade såsom Braddocks adjutant och sparade
ingalunda på varningar mot det öfvermodiga förakt de reguliära
trupperna, så befäl som manskap, ådagalade gent mot
fransmännen och deras vilda allierade. Men alla varningar uttalades
för döfva öron. General Braddock tågade fram med flygande
fanor och klingande spel som om bakhåll, förräderi och
vildmarks-försåt als icke existerade. Det förutsedda resultatet uteblef icke
heller. Tio mil från Fort Du Quesne råkade armén i ett bakhåll
och slaktades af indianerna så godt som till sista man. Endast
kolonialtrupperna under Washington räddade sig genom sin
bekantskap med krigföringssättet i vildmarkerna. De betäckte
spilrornas af armén återtåg och Washingtons namn flög igen från
mun till mun genom hvarenda by och stad i Nord-Amerika.

Ända till år 1758 fördes kriget under oupphörliga motgångar
för kolonierna och de engelska vapnen, men då tog William Pitt
såsom premierminister af England sakernas ledning om hand.
En armé om femtiotusen man, hvaraf mera än hälften manskap
från kolonierna, stäldes upp och skickades i fält så snart årstiden
tillät. Fransmännen hade icke erhållit några förstärkningar och
kunde därför icke i längden försvara sig mot öfvermakten. Fort
Du Quesne föll och erhöll, då engelska flaggan första gången
svajade öfver dess murar, namnet Pittsburg; andra franska fästen
intogos kort därpå och äran af det lyckliga fälttåget tillerkändes
almänt Washington, som anfört koloniernas trupper. Året
därefter intog general Wolfe Quebec, som tappert försvarades af
den bepröfvade franska generalen Montcalm, och 1860 föll
slutligen Montreal i engelsmännens händer. Tre år senare slöts freden
i Paris, hvarigenom Frankrike till England afträdde alla sina
besittningar intill Mississippifloden och till Spanien landet väster
om denna, i gengäld hvarför sistnämda land öfverlämnade äfven
Florida åt England.

Men därmed voro Englands besittningar ingalunda tryggade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:28:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/zkamerikas/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free