Amerikas Förenta Stater / 39 (1893) Author: Konni Zilliacus Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Revolutionen och dess orsaker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men England hade ännu icke på långt när uppgifvit kampen.
I Nord Carolina gjorde guvernör Martin ett försök att med hjälp
af regeringens anhängare kväsa dem som biträdt de upproriska
koloniernas sak, men hans trupper blefvo slagna i grund och han
själf tvingad att söka sin tillflykt ombord
på ett krigsskepp. Den från Boston utdrifna
armén gjorde ett landstigningsförsök i Syd
Carolina, men blef utanför Charleston
tillbakaslagen med stor förlust och flottan så
illa åtgången att den måste draga sig undan
till New Yorks väl skyddade hamn.

Engelsk legoknekt under revolutionskriget.

Koloniernas utsikter hade betydligt
förändrats genom dessa framgångar på samma
gång som ehvar begynte alt tydligare inse
att någon återförening med England icke
mera var tänkbar. Litet hvarstädes
diskuterades möjligheten af fullständig
oafhängighet, pamfletter och skrifter af olika slag,
yrkande på slutlig frigörelse från
moderlandet, sågo dagen och i det nya ljus de
senaste framgångarna spridt öfver
möjligheten att föra kriget till ett segerrikt slut,
syntes själfständighetsplanerna icke mera
så outförbara som förut. „Endast i
fullständig oafhängighet finnes räddning för
nationen“ uttalade sig Washington och alla landets mest framstående
män omfattade numera samma åsikt.

Den 7:de Juni föreslog Richard Henry Lee att kongressen
skulle förklara att: „dessa förenade kolonier äro och böra
rätteligen vara fria och oberoende stater“. John Adams understödde
förslaget och efter någon diskussion tillsattes en komité, bestående
af Thomas Jefferson, John Adams, Benjamin Franklin, Roger
Sherman och Robert R. Livingston för att affatta en formlig
oafhängighets förklaring. Jefferson, en af representanterna för
Virginia, därifrån förslaget utgått, utsågs att skrifva dokumentet
och under tiden inhemtade de representanter, som kände sig
osäkra, sina konstituenters åsikt.

Det var ingen obetydlig sak dessa män, medlemmarna af 1776
års kongress, inläto sig på. För dem själfva betydde
undertecknandet af oafhängighetsförklaringen ingenting mindre än en
dödsdom ifall England afgick med seger ur kampen, och för deras
land betydde det ett fortsättande af kriget till det alra yttersta,
ty efter ett sådant steg var ingen fred på antagliga vilkor mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>