- Project Runeberg -  Amerikas Förenta Stater /
76

(1893) Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Inbördes kriget.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

federerade armén på samma dag då Yieksburgs kommendant
underkastade sig Grants kaptulationsvilkor långt borta i väster —
det var konfederationens dödsdom som föll denna tredje Juli.
Nordstaternas befolkning eggades genom dessa framgångar till nya
ansträngningar för att vinna den slutliga segern, livarom ingen mera
byste något tvifvel, medan sydstaterna satte alt på spel för ett
sista förtvifladt försök, om kvars framgång de knappast kunde
hysa mera hopp än spelaren då han sätter ut sina sista
hopskrapade pengar på ett kort. Alla män, som blott kunde bära vapen,
kommenderades ut, enskilda personer uppoffrade ända till det
sista af sina tillgångar och dyrbarheter för att kunna utrusta ännu
en armé för följande år, ty gifva sig ville ingen förrän den sista
gnistan af hopp om framgång var utsläckt.

Men äfven i norden rustade man sig för den slutliga kampen.
Trehundratusen man rekryter skrefvos ut trots folkets uppenbara
missnöje med det långvariga kriget, ett missnöje, som i New York
till-ochmed ledde till formligt upplopp. Efter slaget vid Chattanooga
föreföll ingen vidare krigshändelse af vikt under 1863, det var
nästan som om de många förfärligt blodiga bataljerna uttömt båda
partiernas lust och kraft att mera företaga något af afgörande
betydelse. Man hämtade på båda sidor andan för den slutliga
brottningen, den man viste att framtiden snart nog skulle
medföra.

Det slutliga afgörandet inträffade emellertid icke ännu under
1864. I väster förintades den konfedererade armén, efter segt och
framgångsrikt motstånd mot unionisterna under Sherman,
slutligen af general Thomas i närheten af Nashville, hvarigenom
kriget i västern i hufvudsak slutades, Sherman åter drog med sin
sextiotusen man starka armé österut, intog Atlanta och Savannah
samt härjade, brände och plundrade på en sträcka af trehundra
mil den näjd han genomtågade.

Men i öster hade unionstrupperna på långt när icke så stor
framgång, ehuru Grant, som i Mars blifvit utnämd till
öfverbe-fälkafvare öfver unionens alla arméer, själf ledde den östra armén.
Planen var att med öfvermäktig styrka fniui norr rycka mot
llich-mond, vräka undan Lees svagare armé och intaga de
konfedere-rades hufvudstad samt sålunda göra slut på kriget. Grant
underskattade emellertid sina motståndare. Lee var minst lika skicklig
härförare som nordstaternas öfvergeneral och i tapperhet gåfvo
hans trupper icke en hårsmån efter för sina motståndare. Från
början af Maj till årets slut gjorde Grant det ena försöket efter det
andra, att dels genom snabba och hastiga manövrer, dels genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:28:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/zkamerikas/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free