- Project Runeberg -  Amerikas Förenta Stater /
138

(1893) Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver tjugusextusen sårade ocli öfver fjortontusen försvunna
räknade de båda arméerna — öfver fyratiofemtusen stridande i
förluster under en enda siaktning! Numera är en del af slagfältet
vid Gettysburg invigdt till „nationalkyrkogård“, en yta af sjutton
acres, med inemot fyratusen grafvar, prydd med en mängd
ståtliga monument till deras ära, kvilka här gåfvo sina lif för den
sak de tjänade. Invigningen af kyrkogården egde rum ungefär
ett år efter det stora slaget och därvid höll martyrpresidenten,
Abraham Lincoln, ett af sina mest berömda tal, ett tal, kvilket
ännu ofrivilligt kommer kvarje amerikanares hjärta att slå högre,
då någon af de korta, starkt klingande meningarna däraf citeras.
„Medborgare“, yttrade Lincoln, „för åttiosju år sedan åstadkommo
våra fäder en ny nation på denna kontinent, en nation aflad i
friketskärlek och fostrad i öfvertygeLen att människorna alla äro
födda lika. Som bäst äro vi, deras efterkommande, inbegripna i
ett inbördeskrig, kvilket skall afgöra huruvida denna nation eller
öfverkufvudtaget någon nation så aflad och fostrad, kan lefva och
ega bestånd. Yi ha mött på ett af detta krigs stora slagfält,
mött för att inviga en del däraf till en slutlig hvilostad för dem
som här gåfvo sina lif på det nationen måtte kunna bestå. Det
är i allo tillbörligt att vi så skulle göra, men i vidare mening
kunna vi icke viga denna grund, vi kunna icke göra den heligare
eller mera minnesrik, ty de tappra män, lefvande och aflidna,
kvilka kämpade här hafva helgat denna mark långt utöfver vår
förmåga att därtill lägga något eller att taga något därifrån.
Världen kominer icke att egna mycken uppmärksamhet åt eller länge
minnas det vi här yttra, men den kommer aldrig att förgäta hvad
de här hafva gjort. Därför är det liälre vi, de lefvande, som här
böra invigas till fullbordande af det värk de hittills så ädelt
utfört. Vi böra inviga oss till det stora arbete, som ännu ligger
framför oss — och därvid böra vi af dessa i alla hjärtan hedrade
döda lära oss nytt nit för den sak, för hvilken de här gåfvo det
sista, fulla måttet af liängifvenket — vi böra med helgad
beslutsamhet visa att dessa aflidna icke förgäfves ha låtit sina lif, att
nationen, genom Guds hjälp skall födas på nytt, i ny frihet, och
att vår styrelse, utgången från folket själft, handhafd af folket
till folkets eget bästa, icke skall utplånas från jorden“.

Kriget kunde trots alla sina fasor icke länge stäcka
utvecklingen af det rika Pennsylvania. Fredliga förhållanden hade
knappast hunnit återinträda innan det storartade arbetet i statens
järn och kolgrufvar tog ny fart och dess kort före krigets
utbrott begynta petroleumindustri med ens sprang fram i första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:28:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/zkamerikas/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free