Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggarne, hvilka ingalunda voro synnerligt nogräknade
beträffande sina hustruns ofta betydligt brokiga tidigare öden, utan
voro nöjda och tacksamma för hvad slags hustru som hälst, hälre
En att fortsätta det ensliga och enformiga lif de förut fört. Det
var, såsom häraf framgår, icke någon särskildt utsökt befolkning
New Orleans till en början egde, men icke desto mindre stamma
flere af dess senare så stolta och andryga familjer just från dessa
första äfventyrar-nybyggare och deras med så föga omsorg valda
hustrur.
„Kreoler“ kallades afkomlingarna af dessa New Orleans’
tidigaste innevånare, en benämning, hvilken till en början ansågs
alt utom smickrande, ora den ock senare blef nära nog liktydig
med en komplimang. Omgifna af otaliga faror, egande få eller
inga förbindelser med den öfriga världen och tvungna att med
hårdt arbete förvärfva sitt lifuppehälle samt att på samma gång
ständigt värja sig mot de oupphörliga anfallen af fiendtliga
indianstammar, växte de första generationerna af kreoler upp i
obunden frihet, utan undervisning och med de knapphändigaste
begrepp om alt, som hör till ett civiliseradt lif, men på samma
gång tappra, uthålliga och förmögna att reda sig i alla lägen och
under alla förhållanden.
Under mera En sextio år kämpade nybygget New Orleans en
hård strid för tillvaron och hade knappast hunnit längre än att
stadens fortbestånd kunde anses tryggadt, då hela kolonin
Louisiana blef afträdd till Spanien. De fördelar New Orleans haft af
att tillhöra Frankrike voro hvarken stora eller många, och kunde
man därför antaga, att dess innevånare med likgiltighet skulle
underkasta sig hvilka förändringar som hälst i eganderätten till
staden. Men så var ingalunda fallet, utan beredde dess
befolkning tvärtom den till New Orleans sända spanska guvernören ett
så litet vänskapligt mottagande, att han redan inom två år fann
lämpligast att återvända till Spanien, dit de på den tiden
ledande männen i staden skickade en lista på klagomål mot
guvernören, mot hvilken de anförde bland annat:
„Att han anländt till och landstigit i New Orleans under ett
oväder med åska och regn, hvilket måste anses såsom ett mycket
olyckligt förebud.“
„Att han låtit hämta en amma för sitt barn från Havana i
stället för att anlita någon af stadens egna döttrar.“
„Att han förbjudit det offentliga pryglandet af negrer på
stadens torg, så att slafegare tvingades att gå sex mil till en
annan ort för att få en neger regelrätt piskad.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
