Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcka af tvåhundra mils längd och femtio mils hredd odelades
fullständigt, öfver ettusen hvita män, kvinnor och barn
mördades, och flera miljoner i egendom förstördes. Kriget fördes till
ett för de lxvita segerrikt slut af general Sihley,1 som
tillfångatog ett större antal Sioux’s och stälde dem inför krigsrätt. Icke
mindre än trehundra af dem dömdes att hängas, men endast
trettionio blefvo afrättade, hvilket injagade en så pass grundlig
skräck i dem, som ännu befunno sig på fri fot, att de nedlade
vapen.
En del af stammen hade emellertid förblifvit fredlig, men
hade i lika hög grad som de krigförande blifvit föremål för de
hvitas oblidkeliga hat, så att regeringen för att skydda deras lif
sett sig nödsakad att förflytta de fredligt sinnade rödskinnen till
en öde och obebodd trakt i Dakota, där de under tre års tid
måste utstå de största umbäranden. Unionsregeringen syntes
efter kriget icke kunna komma till något afgörande beslut
beträffande Sioux-indianerna, utan lät under de närmast följande
tio åren så godt som hvart år flytta dem från en plats till en
annan, hvilket naturligtvis måste underhålla rödskinnens
missnöje. Detta underblåstes samtidigt också af de Sioux’s, hvilka
lyckats rädda sig undan regeringstrupperna in i Canada och
därifrån, under ledning af den senare så berömda höfdingen och
medicinmannen Sitting Bull, ständigt intrigerade bland sina
stam-förvandter och sökte uppegga dem till nya fiendtligheter. Usla
indianagenter gjorde sitt till att öka missnöjet hos rödskinnen,
hvilka hvarken erhöllo penningar eller födoämnen i enlighet med
de ingångna fördragen, utan i stället förtrycktes och
utplundrades på allehanda sätt. Alt flera af de yngre krigarne slöto sig
till de fiendtligt sinnade, hvilkas antal sålunda stadigt tillväxte,
tils Sitting Bull år 1876 ansåg sig stark nog att ånyo kunna
draga ut på krigsstråten. Kriget fördes med växlande lycka och
utmärktes genom den blodiga massakern på öfverste Luster och
hela hans trupp, af hvilken ingen enda undkom med lifvet. I
längden kunde indianerna dock icke fortsätta kampen mot de
hvita, utan tvingades slutligen att underkasta sig och gifva sig
fångna, undantagande likvisst Sitting Bull och några af hans
närmaste följeslagare, hvilka ånyo flydde till Canada. Efter detta
utbrott beslöt sig unionsregeringen ändtligen för att för de
återstående Sioux-indianerna, fjortontusen till antalet, upplåta den
reservation i South Dakota, där de numera hafva sina hemvist
och dit småningom också de flesta af stammens öfriga grenar
förflyttats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
