Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ställde ljuset på min enda stol — en
brädlapp på tre fotter — och såg på. Giftiga ormar är
det så godt om där nere, att ingen ville förföra sig
på en harmlös snok, sofva kunde jag i ingen händelse
för oväsendet åskan och regnet gjorde, hatade
dessutom innerligt oxgrodorna. De plägade ofta göra
nattbesök i min kåk, bedrifva kurtis under sängen
och i knutarna, tolka sina känslor i toner, som fullt
rättfärdigade deras namn, bete sig oförskämdt som
hemma och tvinga mig upp att öppna dörren och
köra ut dem. Mellan käpparna hittade packet nog
in, men kunde aldrig förmås att gå ut den vägen.
Hvar gång snoken drog ihop sig till ett nytt
kast, kunde jag se grodan liksom samla sig, och när
ormen sköt fram som en grön blixt, flög den
brunfläckiga grodklumpen med ett väldigt språng högt
upp och åt sidan. Skulle aldrig trott en groda om
så mycket vett och vighet. Men en gång hoppade
hon för kort, kom ned nästan där hon startat och
fann icke rådrum för ett nytt skutt förrän snoken
hade tänderna i henne. I samma fart gled han ut
genom en bred springa, hela cirkusen var slut.
Men ute brusade och smattrade, dånade, forsade
det ännu en halftimme, förrän åskskuren gick öfver i
ett stadigt skvalande, som icke mera ändrade
karaktär. Det betydde att där icke skulle bli något
horn-blåsande på morgonen för att kalla folket i arbete,
och helt ljufligt kändes det att somna på nytt med
den vissheten i hågen.
I de landsändarna ^regnar det under några
månader sällan mer än en gång om dagen, men då med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
