Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pfeifen Sie mir den Taifalma her . . . soll meine
Lumpen an’s Fener hängen».
När Taivalmaa, vår ordningsman, infann sig, hade
alla andra plagg gjort stöflar och byxor sällskap.
Endast glasögonen hade den långe kaptenen på näsan,
begärde en handduk och började gnida sig torr. Men
innan han slutat, red chefen från S:to Toribio upp
och steg af hästen under det lilla taket ofvan dörren
— några bräder på ett par stänger. Han stack en
monocle i ögat som för att få bättre syn på den
tidigare gästen, och lyfte på hatten.
— Studier i benbyggnadslära? — eller teckna
herrame efter lefvande modell?
— Hvarken det ena eller det andra, tog den
långe ordet ur munnen på oss — hab’ nur die
ge-eignetste Toilette fur ihren Gruss angelegt.
— Sie grobes Vieh, Siel sade monocle-mannen.
— Kryp i sängen, så anständigt folk kan se sig
omkring utan att rodna.
— Mina kläder torka nog förrän ni hunnit med
tillräckligt whisky för det, insinuerade den nakota, men
följde uppmaningen, rullade in sig i filten och begärde
hett vatten med litet socker, citronsaft och en sats
kinin. Det hade vi alltid till hands, togo ju dagligt
en dos med morgonkaffet.
De voro landsmän, bra karlar båda två och de
bästa vänner. Alltid i gräl, men sade aldrig ondt på
hvarandras rygg, eller tilläto andra säga slikt om den
frånvarande, ehuru de i ansiktet på hvarann voro
gemena, så att det var lust och glädje åt det. Han
med monocle’n kallades major, emedan han tjänat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
