Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där blef icke mycket skämtadt i vårt sällskap
så länge vi voro nere i dalen, knappast förrän vi
kommo ut ur skogen nära lägret. Spåret uppåt
branten var blifvet en bäck, en räcka små forsar och fall,
som gräfde ut jorden, svepte lera och stenar och
skräp med sig, tvingade våra djur att stanna litet
emellan och att för hvart steg pröfva grunden med
hofven. Det var ingen nöjsam ridt i skvalet, som ej
höll upp en minut, utan blötte genom våra
regnponchos, rann i små strömmar in under halslinningen, ned
längs armarna, kroppen och benen, och fyllde stöflarna.
Det begynte mörkna då vi kommo ut på
rödjningen kring lägret. I kommissariatbutiken var
lampan tänd och genom den öppna dörren sågo vi fyra
gestalter kring bordet. De hurrade, när vi redo upp,
fastän vi sannerligen icke voro stort att hurra för,
våta, smutsiga, sönderbråkade; mulåsnorna så trötta,
att de voro färdiga att lägga sig där vi stannade.
Till och med majorens bock hade fått nog, ehuru vi
varit föga mer än fyra timmar i rörelse.
— Kom upp och drick ett glas med oss när ni
torkat, sade jag till Sullivan.
— Kunde väl torka efteråt! grinade han — men
som kapten vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
