Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingalunda lätt att konkurrera med herrar löjtnanter
och andra, som svärmade kring henne, men rangen
gör ju slutligen ändå inte allt här i världen ...
Majoren hostade, stack monocle’n i ögat och drog
ylleskjortan slät öfver magen. — Lise var så vänlig, att
jag blef kärare dag för dag, tills jag böljade fundera
öfver hvad jag skulle slå mig på, när mitt år var
slut, för att kunna gifta mig genast . . . Utan henne
fanns ingen lycka i världen för mig . . . brydde mig
inte en smula om hvad folk skulle säga o. s. v. . . .
ja, herrarna ha väl alla varit likadana åsnor någon
gång i lifvet!
Ett förstående smålöje flög rundtorn det långa
bordet, hos en och annan litet sötsurt, så att säga.
Don Valerio, som satt och lekte med banjo’n, knäppte
på en sträng och höll instrumentet till örat, utan att
småle.
— Lise tog emot alla presenter jag gaf henne,
lät mig då och då taga en kyss, som kom mig att
skämmas öfver att jag inte hade mera att köpa
presenter för, och följde till och med emellanåt ut med
mig, då hon hade fridag. Att jag var svartsjuk är
det naturligtvis onödigt att nämna, det faller af sig
själft i sådana fall. Hos mig yttrade sig åkomman
såsom hat mot officerare i allmänhet och särsldldt
mot två löjtnanter, af hvilka den ena var min
omedelbara förman — näst underofficeren, förstås! Ingen
var så ogenerad med henne som de herrarna och så
ifriga stamgäster på kaféet voro häller inga andra.
Mången afton skar jag tänder, då jag måste gå min
väg för att vara i kasernen på bestämd tid, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
