Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabbångare! Vi tycka ju emellanåt att det är
försvarligt hett här i landet, men det är ljufligt svalt
i jämförelse med ett pannrum. Andra kläder än
byxoma är det omöjligt att behålla på, svetten
strömmar från kroppen utan afbrott och koldammet biter
sig in i huden, luften man andas käns brännhet, när
ugnsdörrama öppnas sveder glöden ens skinn och
kommer man några tum för nära, drar den upp
blåsor . . .
— Ingen skulle hålla ut en timme utan bränvin.
Alla utan undantag söpo vi i arbetet, söpo idkeligen,
men ingen blef full. När det blef alldeles omöjligt
tumlade vi fram till luftskorstenama och läto det
iskalla draget svepa öfver våra nakna kroppar, men
ingen förkylde sig. Och när aflösningen kom var
åtminstone jag så slut, att jag låg som i dvala tills
jag purrades ut på nytt. Om och när jag åt under
de nio dygnen vet jag inte, allt jag kan komma ihåg
är bränvin och stekande, svidande hetta, förfärlig
trötthet och det oupphörliga dånet af elden i ugnarna.
Jag var mer än halft vansinnig när vi kommo fram.
och så snart jag fatt min likvid för resan lämnade
jag båten.
Majoren drog igen ett par bloss på pipan.
— Öfvermasldnisten påstod visst att jag inom
kort skulle bli van vid arbetet, men jag skulle lika
gärna simmat tillbaka som gjort resan en gång till i
pannrummet . . . om jag nämligen öfverhufvud just
då längtat tillbaka till Tyskland. Men det gjorde jag
inte, utan gick i land för att börja höra efter arbete
och träffade samma dag en värfvare för järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
